flipp.
Jag undrar verkligen hur svårt det kan vara att vara sig själv?
Jag menar, jag har absolut ingenting i mot att folk tar åt sig av mina texter, tycker dom är bra och försöker framföra sina åsikter på samma sätt som jag gör..
Blir bara otroligt glad utav att folk kan känna att det jag gör har en betydelse och att dom vill göra samma sak.
Men när man framför mina åsikter? Då är det helt enkelt patetiskt!
Åsikter är något man har när man tycker något om ett visst ämne, det är inte något man tar från andra och bestämmer sig göra till sin egna.
Eller det var i alla fall det jag trodde, men jag kanske hade fel?
Så snälla, SNÄLLA. Säg inte till mig hur bra du tycker mina texter är, och hur duktig jag är om du sedan ska ta mina texter och skriva ditt egna namn på.
Blir bara allmänt irriterad ärligt talat. Men det finns dock andra som framför sina egna åsikter och ber mig om hjälp om HUR man kan gå till väga, på vilket sätt man kan göra, och sånt blir jag bara glad av och uppskattar otroligt.
Aja, wannabes där ute. Skjut er själva :) haha nejdå..
/ En riktigt irriterad Akar "kuurdiie" Kadiri - 26/09-07
KÄMPA!
Jag är här för att höja min röst för alla rinkeby-blattar som inte tas seriöst!
Jag är här för att höja min röst för alla invandrare som ingen tror kan något!
Jag är här för att visa världen att vi kan, vi vill och vi SKA förändra!
Är trött på allt snack om att vi blattar inte kan.
Är trött på alla dem här invandrarna som förstör för oss som kan bli något.
Jag är här för att förändra, ta fram upp viktiga frågor som jämställdhet, rasism, asyl, kultur osv..
Vill att världen ska inse, i alla fall ni ungdomar som jag vet läser det här, att DU kan göra förändringar!
Bara du vill, och kämpar för att få kunskapen för att kunna göra det.
Det spelar ingen roll hur du ser ut, vart du kommer ifrån, hur gammal du är eller vilken hudfärg du har.
DU kan förändra, DU kan höja din röst.
Jag vet hur det känns att bli orättvist behandlad på grund av hur man ser ut eller vilken religion/bakgrund man har.
Jag vet hur det känns att känna sig nedvärderad på grund av att man har mörkt hår och mörka ögon.
Jag vet hur det känns att vara i ett klassrum fullt med blonda, blåögda svenskar som vissa ser på ett helt annat sätt än vad som ser på mig bara på grund av olikt utseende.
Jag vet hur det känns att bli sedd som dum, oallmänbildad och allmänt okunnig.
Och jag vet också hur det känns att visa ALLA att jag e smartare än DIG, DIG, DIG OCH DIG.
Jag vet hur det känns att förändra så man blir rättvist behandlad!
Jag vet hur det känns att säga ifrån tills man visar att man inte tänker bli nedvärderad från någon!
Jag vet hur det känns att få respekt från alla runt en. Svensk som blatte, vuxen som barn.
Jag vet hur det känns att vara smart, allmänbildad och allmänt kunnig!
Men inte utan att kämpa, inte utan att ta saker i egna händer och förändra!
Ingen kommer att behandla dig rättvist om du inte begär rättvisa.
Folk kommer att nedvärdera dig hur mycket som helst om du inte säger ifrån.
Ingen kommer att ge dig respekt om du inte förtjänar deras respekt.
Du kommer att fortsätta inte kunna något om du inte pluggar, läser och försöker.
Det jag försöker säga är vill du ha något, ta det i egna händer..
Du kan klara av det, tro mig. Jag är inge bättre än någon av er, jag försöker bara!
Och om jag kan klara av det, så kan du också.
/Akar "kuurdiie" Kadiri - 20/09-07
enough.
Snälla, kom inte till mig och säg "Jag finns här för dig vad som än händer."
Kom inte till mig och säg "Jag älskar dig mer än allt och alla"
Kom inte till mig och säg "Du kan snacka med mig om allt, och du kan lita på mig"
För du finns inte här när jag behöver dig,
Du älskar mig inte, du känner mig knappt.
Och jag kan verkligen inte snacka med dig om allt, när vi bara växlat några ord i all hast.
Jag litar inte på någon, tro mig.. Så svara på frågan.. Varför i guds namn skulle jag lita på dig?
Människor verkar inte vara skapta för att visa kärlek, människor verkar inte vara skapta för att kunna lita på.
Allt människor i dagens samhälle gör är hugger en i ryggen, ljuger, snackar skit och beter sig som ett gäng snorungar.
Det känns lite synd att säga men det är sant, och det är dags för mig och alla andra att inse det.
Jag kan sitta på en bänk, höra musiken i öronen och bara kolla ut på alla människor som slösar sitt liv på att stressa sig, man ser en ensam mamma gå med sina tre småbarn helt ensam, stressad och sliten.. Eller ett gäng 15 åringar med en cigg i handen och tror sig otroligt tunga. Man ser 12 åringar med handväska, smink och en telefon och kamera i handen 24/7.. Det är då man börjar tänka.. Vad har hänt med världen? Vad hände med pappan i bilden? Vad hände med 15 åringar som bara kan vara ute med sina vänner och ha kul? Vad hände med 12 åringar som är ute och leker, spelar fotboll vad som helst. Vad har hänt med folk, det skulle jag jätte gärna vilja veta. Jag kan kolla ut och bara undra, kommer något någonsin ändras, eller kommer mina barn, barnbarn och barnbarns barn också få växa upp i en sådan här värld? Kommer mina barn bli en av dem eller kommer dem kunna vara starka nog för att motstå alla frestelser som finns i världen?
Ärligt talat så får du som läser detta tro vad du vill om mig.. Du kanske tycker jag leker stor, du kanske tycker jag leker smart eller tror att jag kanske tror jag vet allt. Men då får du faktiskt tro det.. För jag vet själv att om du verkligen läser mina texter, och tänker efter, då kanske du kan se att det här är bara saker jag skriver för att kunna få ut mina känslor och visa mitt riktiga jag. Har fått så otroligt många kommentarer om att jag har förändrat folks liv med mina texter, och ni ska veta att när jag får höra sånt, det lyser upp mitt hjärta och det ger mig lite hopp för världen.. Det visar mig att det finns fler där ute som vet vad dem håller på med, som kan sin grej och gör någon nytta i den här världen. Vill bara ge ut ett stort TACK till alla för ert stöd och era ord på vägen som får mig att fortsätta.
Kärlek till er alla.
/Akar "kuurdiie" Kadiri - 05/09-07