Tåls att lägga upp igen
Cry whenever you feel sad
Smile whenever you're happy
Don't let anyone put you down
Don't let anyone tell you how to live your life
Treat your loved ones with love and respect
Don't lie if not for a good cause
Don't do anything to make anyone else happy, if it makes you sad
Be selfish - You can't help others until you help yourself
Go to the movies by yourself
Never be afraid to show others whats inside your heart
Never care what random people think about you, the only thing that matters is what the people that love you think
Don't change so that someone will love you
If someone doesn't want you, if someone doesn't show you that they care, if they don't think you're worth it - Let that person go
Don't wait around for that special person to notice you, MAKE them notice you
Stand out, be extraordinary
Always speak your mind, it doesn't matter what people think
If you're gonna love - Do it from the bottom of your heart, love from your soul and with all that you are. Never any less.
Try to think outside the box, try to understand your fellow human beings and the way they live.
However, NEVER try to understand the way MANKIND works, you WILL want to shoot your brains out, there is a difference you see.
Don't take life for granted, we might all die tomorrow
So go out and do whatever it is you want to do with your life
This is your life and nobody else's, so live it the way you want to live it, never let anyone effect the way you live
Have the world be your canvas, and you be the brush
Paint the world with any colors that you like, in any way that you want
Be Picasso, be Da Vinci or be Van Gogh
The world is right there in front of you, don't fill your life with days, fill your days with life
Free your heart from troubles
Free your mind
Be free at heart
Be a free spirit
Just be free, it's much simpler than it sounds.
Free your heart from troubles
Free your mind
Be free at heart
Be a free spirit
Just be free, it's much simpler than it sounds.
- Akar Rad
Vänskap
Do it, u'll benefit from it.
Niggas talk about change and working within the system to achieve that. The problem with always being a conformist is that when you try to change the system from within, it's not you who changes the system; it's the system that will eventually change you. There is usually nothing wrong with compromise in a situation, but compromising yourself in a situation is another story completely, and I have seen this happen long enough in the few years that I've been alive to know that it's a serious problem. Latino America is a huge colony of countries whose presidents are cowards in the face of economic imperialism. You see, third world countries are rich places, abundant in resources, and many of these countries have the capacity to feed their starving people and the children we always see digging for food in trash on commercials. But plutocracies, in other words a government run by the rich such as this one and traditionally oppressive European states, force the third world into buying overpriced, unnecessary goods while exporting huge portions of their natural resources.
I'm quite sure that people will look upon my attitude and sentiments and look for hypocrisy and hatred in my words. My revolution is born out of love for my people, not hatred for others.
You see, most of Latinos are here because of the great inflation that was caused by American companies in Latin America. Aside from that, many are seeking a life away from the puppet democracies that were funded by the United States; places like El Salvador, Guatemala, Peru, Colombia, Nicaragua, Ecuador and Republica Dominicana, and not just Spanish-speaking countries either, but Haiti and Jamaica as well.
As different as we have been taught to look at each other by colonial society, we are in the same struggle and until we realize that, we'll be fighting for scraps from the table of a system that has kept us subservient instead of being self-determined. And that's why we have no control over when the embargo will stop in Cuba, or when the bombs will stop dropping in Vieques.
But you see, here in America the attitude that is fed to us is that outside of America there live lesser people. "Fuck them, let them fend for themselves." No, Fuck you, they are you. No matter how much you want to dye your hair blonde and put fake eyes in, or follow an anorexic standard of beauty, or no matter how many diamonds you buy from people who exploit your own brutally to get them, no matter what kind of car you drive or what kind of fancy clothes you put on, you will never be them. They're always gonna look at you as nothing but a little monkey. I'd rather be proud of what I am, rather than desperately trying to be something I'm really not, just to fit in. And whether we want to accept it or not, that's what this culture or lack of culture is feeding us.
I want a better life for my family and for my children, but it doesn't have to be at the expense of millions of lives in my homeland. We're given the idea that if we didn't have these people to exploit then America wouldn't be rich enough to let us have these little petty material things in our lives and basic standards of living. No, that's wrong. It's the business giants and the government officials who make all the real money. We have whatever they kick down to us. My enemy is not the average white man, it's not the kid down the block or the kids I see on the street; my enemy is the white man I don't see: the people in the white house, the corporate monopoly owners, fake liberal politicians those are my enemies. The generals of the armies that are mostly conservatives those are the real Mother-Fuckers that I need to bring it to, not the poor, broke country-ass soldier that's too stupid to know shit about the way things are set up.
In fact, I have more in common with most working and middle-class white people than I do with most rich black and Latino people. As much as racism bleeds America, we need to understand that classism is the real issue. Many of us are in the same boat and it's sinking, while these bougie Mother-Fuckers ride on a luxury liner, and as long as we keep fighting over kicking people out of the little boat we're all in, we're gonna miss an opportunity to gain a better standard of living as a whole.
In other words, I don't want to escape the plantation I want to come back, free all my people, hang the Mother-Fucker that kept me there and burn the house to the god damn ground. I want to take over the encomienda and give it back to the people who work the land.
You cannot change the past but you can make the future, and anyone who tells you different is a Fucking lethargic devil. I don't look at a few token Latinos and black people in the public eye as some type of achievement for my people as a whole. Most of those successful individuals are sell-outs and house Negros.
But, I don't consider brothers a sell-out if they move out of the ghetto. Poverty has nothing to do with our people. It's not in our culture to be poor. That's only been the last 500 years of our history; look at the last 2000 years of our existence and what we brought to the world in terms of science, mathematics, agriculture and forms of government. You know the idea of a confederation of provinces where one federal government controls the states? The Europeans who came to this country stole that idea from the Iroquois LEAGUE. The idea of impeaching a ruler comes from an Aztec tradition. That's why Montezuma was stoned to death by his own people 'cause he represented the agenda of white Spaniards once he was captured, not the Aztec people who would become Mexicans.
So in conclusion, I'm not gonna vote for anybody just 'cause they black or Latino they have to truly represent the community and represent what's good for all of us proletariat."
-
-
-
Meningen med livet
Finns det någon mening med livet? Är det att göra en förändring i världen eller att må bra i sig själv? Är man troende är det lätt att acceptera livets missöden för man vet att allt händer för en anledning, för det stora goda. Man vet att Gud har en mening för oss alla. Är man dock icke troende uppstår ett dilemma. Vad är meningen med livet om man ändå en dag kommer dö och ruttna i graven?
Existentialisterna tror att alla människor själva får skapa sin egen mening med sitt liv. Alltså att det inte finns någon objektiv mening med livet. Man gör val och handlingar som skapar en mening.
Beroende på hur man ser på detta påstående går det att argumenteras. Självfallet, om man lever ett deprimerat liv och inte vill ta tag i det, hur kan man då se en mening med livet? Vad finns det för mening om man inte har någon man älskar, någon familj eller vänner? Man kanske måste skapa en egen mening då genom att dra upp sig själv och hålla huvudet högt. Man måste väl försöka ha som mål att hitta en mening med livet som gör en lycklig.
Något som sägs av många är att lycka är meningen med livet. Så om man kan säga ”Jag är nöjd med mitt liv” någon gång under sitt liv, så är man lycklig.
Det kan jag verkligen tro. För om man nu bara lever ett liv (annat går att diskuteras) så ska man leva det så lyckligt som möjligt. Detta kan vara en tanke för de icke troende, att om man nu lever bara för att sedan dö så bör man leva varje dag till det fullaste och inte slösa den tid man har kvar på onödigheter.
Nihilismen anser att det inte finns någon mening med livet eller några objektiva värden. Hela tillvaron är meningslös och slumpen härskar. De tror inte på en högre makt, levnadssätt eller moral - och därmed är allt tillåtet. Begår man självmord flyr man från livet och tror man på ett liv efter döden gör man samma sak. Juhani Rekola sa i sin bok ”frågan om livets mening” - ”Evighetsperspektiven fördunklar livets betydelse”. Han menar väl då att om man tror på evigheten så kommer man inte se vikten i att söka efter en mening med livet.
Jag tror dock på karma och därför anser jag att om man inte har moral eller ett visst levnadssätt så kommer karman ”catch up with you”. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad alltså. Om man gör goda handlingar kommer det i slutändan komma tillbaka till dig. Däremot kan jag hålla med om att man bör skapa sin egen mening och inte bara anta att den kommer dyka upp framför din dörr. Fortsätter man tro att Gud kommer göra allting bra så är det ingen idé att försöka skapa bra saker för sig själv.
Jag tror aldrig vi kommer kunna komma fram till vad meningen med livet är, hur länge vi än försöker. Det kommer aldrig finnas ett konkret svar som alla blir nöjda med, just för att alla människor tror på olika saker och är olika i sig. Hur vet vi ens att det ens finns någon mening? Meningen kanske bara är att vi ska födas, leva bara för att sedan dö. Eller så kanske det finns en mening… Men vill vi verkligen veta den meningen? Tänk om vi inte är nöjda med svaret? Kan man då ändra sin mening med livet eller kommer man inte längre vilja leva sitt liv då det inte verkar ha någon mening längre? Jag vill själv inte veta vad den är, utan skapa en egen mening med livet. Jag vill själv kunna styra vad som är viktigt för mig, och inte låta förutbestämdhet härska över mitt liv. Däremot kan jag inte släppa tanken att alla kan skapa en mening med sitt liv, för annars känns livet ganska meningslöst.
-
-
mh'
Freedom is so much more than you might think
Cry whenever you feel sad
Only rich people have time to be sad
Just nu kan jag känna tårarna rinna, men jag vet att efter jag skrivit klart detta kommer jag trycka undan tårarna och fortsätta samma vanliga fasad. Jag får inte låta detta bryta ner mig, jag har varken tid eller råd att sjunka ner i min egen depression. Jag önskar dock att jag för första gången fick göra det, fick vara ledsen och gråta tills jag inte kunde gråta mer. Men jag måste hålla huvudet högt för dom jag älskar, dom som behöver mig.
Jag vägrar falla.
..inte än i alla fall.
Ja, jag har jävligt mycket på hjärtat - Läs eller dra
You may think that if you have close friends, you will never have to stand alone.. You're wrong though. Your friends may be there for you when you call, but they're not there when you're really in need of help. You know why? Because friends never come first, LOVE does. I know its tough to hear, but no matter how hard we try to convince ourselves that it's not true, it is. Think really hard about it..
Do your friends go two weeks without seeing their boy/girlfriend? If they live close by, and their is nothing wrong in the relationship, no they don't. But the very closest of friends can go more than a week or two without even calling and no one even thinks twice about it. In a friendship like that, there is something wrong. People only think about the things that makes them happiest at the moment, they see their love because they think that's more important. I have friends who have said that if they dont see their partner in a long time, it's hard to keep the relationship alive, friends however, can handle a couple of weeks apart without it affecting the friendship. Thats wrong. Friendship, just as love, fades away. One day that love of yours might hurt you and leave you, but your true friends, they will always be there (If you treat them the way you should and call once in a while(!))
People don't take love for granted, they cherish the person they're in love with. They make time for each other even if there isn't any time, they do the little thinks to show the other person that they appreicate them. But people don't do that for their friends. If they don't have time because of school, work and family, they dont make an effort to see their friends. They just blame it on the the fact that there isn't any time.. Nevertheless, they kill themselves to see their boy/girlfriend.
People also have an ugly habit of taking their friends for granted.. And I know i've killed this topic already but since some people are still as ignorant, and I KNOW they're gonna read this - I'm gonna nag you once again.
I'm litterelly killing the keys whilst typing this. It's making me soooooooo ANGRY I could just SCREAM!! Ok... I need a break, be back in five..
There. I'm done.
As I was saying. You people, aaaall of you are stupid bitches who need to get your goddamn priorities STRAIGHT! Guess I wasn't done... Ok whatever.
I don't actually understand how hard this can be, when you ask someone to pass you something, you say THANK YOU, Isn't that right? Its two simple words that have been imprinted in our brains since childhood. If someone does you a favor, you say thank you. But when someone does something bigger than passing something, when they really put TIME and EFFORT in to making YOU happy - Then you don't show the smallest amount of gratitude. This is really starting to piss me off. It's not really about the thank you, it's more about the whole "get your favor then don't pay your friend any mind" thing. How the hell does that work out for you? When you needed something you called me, texted me a thousand times a day. When I had done my part and helped you get what you wanted, when I was done being your fucking mailman, I never see or hear from you again? You ingrateful loser you had NOTHING before I came along. Who were you really huh? No one. You were nothing to no one. And now thanks to me you're finally someone. You're someone retarded.
From now on, if you ask me for ANYTHING I'm gonna spitt you right in the face. Don't expect my help, don't expect me to be there for you. Don't even expect me to pick up the phone when you call. I have a great life without you in it, and in the end when you stand there all alone, with your heart shattered like glass - Don't expect me to help you pick up the pieces.
Vem du än är, fråga mig inte VEM det handlar om för jag kommer inte svara. Gå och dö bara.
Meningen med livet
Finns det någon mening med livet? Är det att göra en förändring i världen eller att må bra i sig själv? Är man troende är det lätt att acceptera livets missöden för man vet att allt händer för en anledning, för det stora goda. Man vet att Gud har en mening för oss alla. Är man dock icke troende uppstår ett dilemma. Vad är meningen med livet om man ändå en dag kommer dö och ruttna i graven?
Existentialisterna tror att alla människor själva får skapa sin egen mening med sitt liv. Alltså att det inte finns någon objektiv mening med livet. Man gör val och handlingar som skapar en mening.
Beroende på hur man ser på detta påstående går det att argumenteras. Självfallet, om man lever ett deprimerat liv och inte vill ta tag i det, hur kan man då se en mening med livet? Vad finns det för mening om man inte har någon man älskar, någon familj eller vänner? Man kanske måste skapa en egen mening då genom att dra upp sig själv och hålla huvudet högt. Man måste väl försöka ha som mål att hitta en mening med livet som gör en lycklig.
Något som sägs av många är att lycka är meningen med livet. Så om man kan säga ”Jag är nöjd med mitt liv” någon gång under sitt liv, så är man lycklig.
Det kan jag verkligen tro. För om man nu bara lever ett liv (annat går att diskuteras) så ska man leva det så lyckligt som möjligt. Detta kan vara en tanke för de icke troende, att om man nu lever bara för att sedan dö så bör man leva varje dag till det fullaste och inte slösa den tid man har kvar på onödigheter.
Nihilismen anser att det inte finns någon mening med livet eller några objektiva värden. Hela tillvaron är meningslös och slumpen härskar. De tror inte på en högre makt, levnadssätt eller moral - och därmed är allt tillåtet. Begår man självmord flyr man från livet och tror man på ett liv efter döden gör man samma sak. Juhani Rekola sa i sin bok ”frågan om livets mening” - ”Evighetsperspektiven fördunklar livets betydelse”. Han menar väl då att om man tror på evigheten så kommer man inte se vikten i att söka efter en mening med livet.
Jag tror dock på karma och därför anser jag att om man inte har moral eller ett visst levnadssätt så kommer karman ”catch up with you”. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad alltså. Om man gör goda handlingar kommer det i slutändan komma tillbaka till dig. Däremot kan jag hålla med om att man bör skapa sin egen mening och inte bara anta att den kommer dyka upp framför din dörr. Fortsätter man tro att Gud kommer göra allting bra så är det ingen idé att försöka skapa bra saker för sig själv.
Jag tror aldrig vi kommer kunna komma fram till vad meningen med livet är, hur länge vi än försöker. Det kommer aldrig finnas ett konkret svar som alla blir nöjda med, just för att alla människor tror på olika saker och är olika i sig. Hur vet vi ens att det ens finns någon mening? Meningen kanske bara är att vi ska födas, leva bara för att sedan dö. Eller så kanske det finns en mening… Men vill vi verkligen veta den meningen? Tänk om vi inte är nöjda med svaret? Kan man då ändra sin mening med livet eller kommer man inte längre vilja leva sitt liv då det inte verkar ha någon mening längre? Jag vill själv inte veta vad den är, utan skapa en egen mening med livet. Jag vill själv kunna styra vad som är viktigt för mig, och inte låta förutbestämdhet härska över mitt liv. Däremot kan jag inte släppa tanken att alla kan skapa en mening med sitt liv, för annars känns livet ganska meningslöst.
