Du gick förbi mig på stan, såg ut som du va glad, du gick med dina nya som jag tror du har
Och du såg mig nog innan jag vek av, försökte spela cool som att allting var normalt,
men i själva verket är jag kvar i mitt skal och jag tränger ut dig men du kommer tillbax såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen, inga fler bråk och gråt där är vi sams igen
och dem spelar våran låt som i Spanien, vi tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte, jag tänker på den dag du stack för mig det bara fanns inte..
Varför kan jag inte bara ta och glömma dig? Varför kommer du tillbax i mina drömmar säg...
Inatt tänker jag på när vi gjorde våran söndags grej, hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
Jag tömmer mig över dom här koden som jag lagt, låter pianot spela enda tills det blir kol svart
Och låter stråkarna ta oss tillbax till vår plats, kan inte släppa dig det enda som jag tänker är att..

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
Jag ser dig ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
Men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt såkallade rum
Vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Var en dag sen vi sågs har knappt tänkt på't, men för två år sen var det vi
jag gav dig en låt, skrev en melodi, du grät för att den var fin du förlät min idioti
Vi var en helhet, vi var singular
förenas på en vinterdag, det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så, för allt jag har påminner mig om dig och det känns
vill inte sälja sängen men älskling jag skäms, när någon annan ligger i den det blir så fel
men jag måste gå vidare för egen del, det var mitt egna fel
borde gett mer men det är lätt att vara efterklok, lätt att se i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dem, du var lyckligast (?) ser oss kisa till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords vill bara somna om