Enligt Sverigedemokraterna ska Sverige bestå av ett folk, men.. Är vi inte ett folk redan? Sverige består av ca 9 miljoner invånare varav ca 1 miljon inte är svenskfödda, men kallas fortfarande svenskar. De jobbar och betalar skatt precis som alla andra. Så varför är de då inte svenska?  Å andra sidan om man vill tömma Sverige på alla som inte är svenska måste man väl känna samma sak om att tömma Sverige på ALLTING som inte är svenskt? Att Sverige tar emot så många är en otroligt positiv sak eftersom det räddar så många liv, men även för Sverige är det något positivt eftersom att invandrare tillför så mycket till landet. Kultur, kläder, mat och språk är bara några få saker som detta land aldrig skulle kunna klara sig utan. Majoriteten av maträtter och råvaror som säljs i Sverige är inte svenskt, så väl som kläder och möbler. Det är som uttrycket lyder, "- man kan inte ha kakan och äta den också". Vill man sparka ut alla som inte är svenska måste man samtidigt eliminera allting som inte är svenskt. Frågan är bara hur bra Sverige skulle klara sig då?

Jag tror helt tvärtom, ett land ska bestå av folk från hela världen. Genom att vi är så olika, genom att vi har så många olika folkslag, religioner, etniciteter enat i ett land blir vi globaliserade. Vi lär oss om olika kulturer, historier från andra länder och vi lär oss se saker ur helt annorlunda synvinkel. Sverige är ett land som så många från krigsförande länder kommer till eftersom man vet vilka möjligheter som finns, man vill ge sig själv och sin familj ett bättre liv vilket alla individer förtjänar. Och jag tror att tacken för att Sverige ger alla dessa familjer en chans till ett nytt liv är att invandrare tillför så mycket till landet, ge och ta liksom. Eller vad tror ni?

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 08/09-08

Sometimes I just feel like screaming at the top of my lungs bearing out all my emotions and showing the world what I really feel about everything. I want to show that I don't give a crap about your petty little problems that doesn't make any difference to anyone what so ever. I wonder why people just for one second can't stop thinking about all these insignificant things. For example something you call "love" at the age of like, 16. Come on, we're still kids, why can't people just realize, embrace and enjoy that! Live like a 16 year old while you still can, you'll come to that time when you really have worry about things that are unnecessary for you to care about now. I want to try and talk some reason in to people so they can try to see the big picture here. Our world is collapsing right in front of us and we're not even doing anything about it! And all you people can do is bitch and moan about things that don't even matter!

And then I realize.. It doesn't matter if I scream and shout, it doesn't matter if I try to talk some sense in to people. We're all humans, it's in our nature to complain about small things like when someone we like doesn't like us back, or when we're all out of our favorite nail polish, or when we fight with our parents and need to complain about how hard they are on us. I mean, that's life. Even if we do care about what's happening with the rest of the world, we're always going to have our own little problems that we have to complain about just so we can go on with our day with a little less weight on our shoulders. You can't blame someone for having emotions, everybody has their moments where they feel down about something, even if it's just your favorite sweater being too small, it's still something you're a bit sad about, and that's ok. When I feel down I don't feel bad about it because  I know I still care about important things, and that I do what I can to make the world as good  of a place that I can.

When I came here I was given an opportunity from my parents and from god. They gave me the opportunity to make something out of myself. They gave me a chance that I know I wouldn't have had if I hadn't come here. Where I come from, children my age would kill to have the life I have and I'm ashamed to say I sometimes take what I have for granted.. But there is one thing that I do know, I'm not going to waste the chance that I have and not do anything with my life. I'm going to make something out of myself and not waste any time in the process!

I believe in myself, I know I'm going to make it.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 25/4-08

Ibland undrar jag.. Kommer gud att förlåta mig?

Kommer han att förlåta mig för alla mina synder, förlåta mig för alla jag sårat och alla gånger jag låtit mig själv bli sårad.

Kommer han där uppe förlåta mig för att jag fortsätter göra de dumma saker jag gör, alla mina misstag som jag inte verkar lära mig något från.

Jag frågar honom ibland, Varför?

Varför skickades jag ner hit egentligen? Jag känner mig vilse, förlorad och ensam.

Mina vänner och bekanta beskriver mig som en glad tjej som alltid har något att säga,

och dem som inte känner mig men bara läst mina texter beskriver mig som en tjej som verkar ha upplevt mycket, som har mycket på hjärtat och kan uttrycka sina känslor på ett bra sätt.

Men jag då? Hur skulle jag beskriva mig själv?

Den enda som ser mitt riktiga inre är jag, och det känns som de beskrivningarna som folk har om mig är helt fel.

Jag ser mig själv som en tjej som har svaren på alla frågor om andra, men inga riktiga svar på frågorna om sig själv.

Kommer du till mig med dina problem och vill ha råd så kommer jag alltid ha ett råd, ett tips på hur du kan göra för att må bättre.

Men om jag själv mår dåligt, och vänder mig till mitt eget inre, till mitt eget hjärta.. Så ser inget annat än en tomhet..

Har inget svar på mina frågor om hur jag ska göra nu, hur ska jag leva, vem kan jag lita på?

Inga svar.. Inga tankar.. I'm drawing a blank in my head and I really don't know what to do about it.

Det känns som mitt liv har varit full av misstag och att jag bara tagit fel vägar i mitt liv.

Det är de stunderna då man bara drar sig i håret och skriker utav smärta för man vet hur fucking fel allt är!!

MAN SER ALLA MISSTAGEN MAN GJORT OCH MAN VET ATT MAN PRECIS HAR TAGIT DET DUMMASTE BESLUTET I SITT LIV!

Skulle mer än allt vilja börja om, börja från början och ta en ny väg så jag kanske inte skulle hamna där jag är idag!

Men jag har även insett nu att en andra chans inte går att få, man ska vara nöjd med det man har eftersom att det finns så otroligt många där ute som har så mycket mindre.

Är tacksam varje dag som går förbi för att jag har de livet jag har nu, att jag bär kläder på ryggen, har mat på bordet och att det finns människor som älskar mig.

Jag är inte så dum så att jag skulle skada mig själv på något sätt eftersom att jag vet vad jag förlorar, och jag vet att det finns människor där ute som skulle kunna göra praktiskt taget vad som helst för att leva livet jag lever idag.

Att ta självmord eller att skada sig själv på något sätt är bland det mest idiotiska man kan göra. Jag vet att det är folk som säger "men man kan må dåligt" eller "man kanske har problem". Men det är bara en fucking dålig ursäkt.

Någon som ger upp något så vackert som sitt eget liv kan fan inte vara riktigt klar i skallen enligt mig.. Visa gud att du förtjänar det livet han gett dig, och visa att du är stark och att du klarar av milstolparna i ditt liv.

Försöker så gott som möjligt att leva mitt liv utan att klaga, men det finns vissa stunder då man bara MÅSTE släppa ut det man har inom sig.

Nu har jag släppt ut mina tårar. Nu har jag släppt ut allt jag gått och burit på så länge.. Så nu kan jag fortsätta bita ihop, och bara gå vidare..

Just smile and move and, and no one will see the sorrow in your heart.

Men vägarna jag tagit har ju ändå gjort mig till den jag är idag, eller hur?

Är glad över vilka mina föräldrar är.. Utan min pappa hade jag inte fått min passion för sång, mitt skrivande, eller kärleken för filosofi och poesi. Utan mamma hade jag inte fått min överbeskyddande roll mot folk jag älskar, min känslomässiga sida, eller det barnsliga i mig som alla vet kommer fram lite för ofta, haha:$.

Mina föräldrar har gjort mig till den jag är idag, men även jag och mina beslut jag har gjort i livet har format mig till Akar Rad Meresene Mohammed Pour Kadiri. Är stolt över den jag är och kommer att satsa och ge mitt allt för att göra det jag vill, kommer stå där på scenen en vacker dag och sjunga ut texterna jag har på hjärtat. Jag tror själv att jag kommer lyckas för att jag har insett att vägen dit kommer bli otroligt svår, och det kommer krävas mycket ur mig för att komma dit. Jag är redo att kämpa, jag är redo att ge mitt allt.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 14/01-07

Så länge.. Så himla länge har jag funnits där.

Så himla länge har jag stöttat.

Så himla länge har jag hjälpt.

Så himla länge har jag offrat mitt eget liv för alla andra.

Sedan min tids början har jag gjort allt för att mina vänner ska må bra.

Jag stöttar dem när dem behöver bli stöttade.

Jag finns där när dem behöver någon vid sin sida.

Jag får egna problem för att hindra problemen nå mina vänner.

Jag mår själv skit men skiter alltid i det för att mina vänner ska må bra, för att de aldrig ska se problemen i mitt hjärta.

Jag vänder upp o ner på hela fucking världen för att ALLTID se mina vänner må bra!

Det finns inte någonting jag inte gör för mina vänner. När det än är, hur det än är så sviker jag inte någon.

Men det är över med det nu!

Allt det där skapar bara problem för mig tydligen och nu är det över med problem för min del.

Folk snackar bara skit! Och om det skulle komma ner till det, om det skulle bli ett bråk mellan MIG och DIG då kommer mina allra djupaste hemligheter som jag trodde jag kunde lita på dig med, avslöjas.

För DU kan inte hålla din feta mun stängd och det vet jag.

Vi var nära en gång i tiden, vi fanns för varandra, ja. Men saker förändras.

Och NEJ, denna text är inte riktad till en speciell individ utan bara ut till allmänheten.

Jag har insett att jag måste hålla mig borta från dem som man inte kan lita på vad som än händer. Som inte sviker än bara på grund av ett bråk utan den finns alltid där hur mycket knas man än kan ha mellan varandra.

Håller mig undan från alla er falskfödda människor från och med nu eftersom att jag vet vad ni kan göra med era ondskefulla hjärtan och falska leenden.

Jag sitter inte och säger att jag ska bli världens fiende med alla jag inte litar på, men jag håller mig undan helt enkelt. Det finns ingen lag som klargör att jag måste lita på varje liten människa som påstår sig känna mig.

Som jag även sagt förut, sitt inte och säg att du känner mig och att jag kan lita på dig när vi knappt känner varandra för det är ju bara löjligt!

Jag tror det är såhär att, man kan inte hjälpa sin granne om man inte först hjälper sig själv.

Med det menar jag att om inte jag själv mår bra, har inte jag mitt eget liv i ordning så kan jag inte hjälpa mina vänner få sitt liv i ordning. Jag kan inte berätta för folk hur de ska lösa sina problem om jag inte själv har svar på hur jag ska lösa mina egna problem. Jag kan inte ge råd på saker jag inte själv lärt mig om ännu eftersom jag själv måste hinna lära mig av misstagen jag gjort i livet innan jag kan hjälpa andra.

Självisk?

Du läste säkert det här och tycker jag låter otroligt självisk och berömmer mig själv otroligt mycket.. Men om du går in i texten lite djupare och mer filosofiskt så kanske du kan märka vad det är jag egentligen pratar om. Alla människor behöver tid för sig själv för att må bra.

Allt börjar hos dig själv. DU kan hjälpa andra bara genom att börja med att hjälpa dig själv. När du mår dåligt så får du också din omgivning att må dåligt, och dina känslor påverkar alla vare sig du skulle vilja det eller inte.

Jag är i ett stadium nu där jag fokuserar mest på mig själv och försöker komma ut ur misären jag är i utan att störa mina närmaste på något sätt. Tror rätt säkert på att när jag själv börjar må lite bättre så kommer min omgivning också må bättre..

Tolka det här exakt som ni vill, gå i frid.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 22/12-07

Vilka fördomar människor har alltså.

Twie säger jag bara på människor med äckliga fördomar om allt möjligt folk. Det är inte bara så kallade "emos", blattar, blondiner, svenskar, mörka, ljusa eller vad det nu kan vara för sida av en människa som utmärks som har så otroligt mycket fördomar i mot sig.

Utan det är även folk som inte klär sig på exakt samma sätt som vissa andra på jorden.

Vissa saker som jag får höra sårar mig otroligt mycket om jag ska vara helt ärlig.

Folk kan komma upp till mig och fråga, är det verkligen du som skrivit allt i din blogg eller vem har du baxat det från?

Sen frågar jag varför skulle jag ha baxat det från någon?

Olika svar jag fått är: Hahaha ofta en kurd kan ha så bra svenska! Eller: Du är inte ens född i Sverige lek inte svensk ofta du kan sådant där.

Om ni bara visste hur djupt sårad jag blir av sådant, eller hur ont jag verkligen får.

Det är inte direkt så att jag tar åt mig personligt men det är mer så att jag tänker, hur lågt har vi havererat? Vad har denna värld sjunkit till? Det är det som sårar mig. Att dagens ungdomar inte har kommit in till en sådan nivå av kunskap och insikt i livet att dem kan börja inse att även vi som inte levt i Sverige hela livet kan ha dubbelt så mycket lärdom, dubbelt så mycket kunskap som vilken svensk som helst. Kanske inte bara lärdom från skolan och så vidare, utan dessutom från personliga erfarenheter, exempelvis från kriget dem upplevde under dess barndom, eller från föräldrar som inte vill något annat än att dess barn ska ha en framtid och försöker lära dess barn så mycket som möjligt för att ge dem en chans i denna grymma värld vi lever i. Det gör dessutom ont att veta att vissa barn/ungdomar har mer vett bakom pannbenet än vad en fullvuxen man kan ha. Tro mig erfarenheter har lärt mig mycket i livet.. Det har bland annat lärt mig att man inte ska vare sig lita, lyssna, ha respekt för eller tro på en vuxens ord bara eftersom att den personen har en stämpel som vuxen. Utan tillit och respekt får man när man förtjänar det, inte annars.

Läste precis min kära vän Julias blogg som gav mig inspirationen till detta blogg inlägg.

Annorlunda

Det är ett väldigt svårt ord. Hur är man egentligen annorlunda?

Är det om man går runt med svara kläder och svart hår? Eller är det om man är tjej och har baggy jeans och fiftynine50 keps? Eller det kanske är när man har slöja och lång klänning?

Är det någon som vet? För jag är jävligt förvirrad ska jag säga er! Hur kan en viss person vara annorlunda från alla andra när det inte finns en jävel på jorden som är exakt som någon annan?

Jag beundrar dig som har tapperheten att ha 80-tals stil under 2000 talet.

Jag beundrar dig som har tapperheten att ha svarta kläder och svart hår även när risken finns att bli kallad emo.

Jag beundrar dig som har tapperheten att ha baggy jeans och fiftynine50 keps även fast du är tjej.

Jag beundrar dig som har tapperheten att ha slöja på huvudet även fast så många människor har så mycket fördomar.

Jag beundrar er som har tapperheten att vara er själva i en värld där man inte kan bli accepterad när man är så kallad annorlunda utan man blir kollad ned på, man får konstiga blickar och folk snackar som om världen skulle gå under inom 2 minuter.

Kan inte ens börja med att beskriva hur mycket jag beundrar och hyllar er.

Det är NI som gör så att denna värld kanske i framtiden kan komma upp ett steg och inte ha sådana fördomar som vi har i dagens samhälle.

Det är NI som gör så att folk som undrar, som är nyfikna på saker dem inte sett förut kan fråga och ta reda på saker innan dem dömer en person dem inte känner eller vet någonting om.

Jag hoppas bara på att vi får den världen jag och många fler drömmer om en vacker dag.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 26/11-07

Jag är här för att höja min röst för alla rinkeby-blattar som inte tas seriöst!
Jag är här för att höja min röst för alla invandrare som ingen tror kan något!
Jag är här för att visa världen att vi kan, vi vill och vi SKA förändra!
Är trött på allt snack om att vi blattar inte kan.
Är trött på alla dem här invandrarna som förstör för oss som kan bli något.
Jag är här för att förändra, ta fram upp viktiga frågor som jämställdhet, rasism, asyl, kultur osv..
Vill att världen ska inse, i alla fall ni ungdomar som jag vet läser det här, att DU kan göra förändringar!
Bara du vill, och kämpar för att få kunskapen för att kunna göra det.
Det spelar ingen roll hur du ser ut, vart du kommer ifrån, hur gammal du är eller vilken hudfärg du har.
DU kan förändra, DU kan höja din röst.
Jag vet hur det känns att bli orättvist behandlad på grund av hur man ser ut eller vilken religion/bakgrund man har.
Jag vet hur det känns att känna sig nedvärderad på grund av att man har mörkt hår och mörka ögon.
Jag vet hur det känns att vara i ett klassrum fullt med blonda, blåögda svenskar som  vissa ser på ett helt annat sätt än vad som ser på mig bara på grund av olikt utseende.
Jag vet hur det känns att bli sedd som dum, oallmänbildad och allmänt okunnig.
Och jag vet också hur det känns att visa ALLA att jag e smartare än DIG, DIG, DIG OCH DIG.
Jag vet hur det känns att förändra så man blir rättvist behandlad!
Jag vet hur det känns att säga ifrån tills man visar att man inte tänker bli nedvärderad från någon!
Jag vet hur det känns att få respekt från alla runt en. Svensk som blatte, vuxen som barn.
Jag vet hur det känns att vara smart, allmänbildad och allmänt kunnig!
Men inte utan att kämpa, inte utan att ta saker i egna händer och förändra!

Ingen kommer att behandla dig rättvist om du inte begär rättvisa.
Folk kommer att nedvärdera dig hur mycket som helst om du inte säger ifrån.
Ingen kommer att ge dig respekt om du inte förtjänar deras respekt.
Du kommer att fortsätta inte kunna något om du inte pluggar, läser och försöker.

Det jag försöker säga är vill du ha något, ta det i egna händer..
Du kan klara av det, tro mig. Jag är inge bättre än någon av er, jag försöker bara!
Och om jag kan klara av det, så kan du också.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 20/09-07

Snälla, kom inte till mig och säg "Jag finns här för dig vad som än händer."
Kom inte till mig och säg "Jag älskar dig mer än allt och alla"
Kom inte till mig och säg "Du kan snacka med mig om allt, och du kan lita på mig"
För du finns inte här när jag behöver dig,
Du älskar mig inte, du känner mig knappt.
Och jag kan verkligen inte snacka med dig om allt, när vi bara växlat några ord i all hast.
Jag litar inte på någon, tro mig.. Så svara på frågan.. Varför i guds namn skulle jag lita på dig?
Människor verkar inte vara skapta för att visa kärlek, människor verkar inte vara skapta för att kunna lita på.
Allt människor i dagens samhälle gör är hugger en i ryggen, ljuger, snackar skit och beter sig som ett gäng snorungar.
Det känns lite synd att säga men det är sant, och det är dags för mig och alla andra att inse det.

Jag kan sitta på en bänk, höra musiken i öronen och bara kolla ut på alla människor som slösar sitt liv på att stressa sig, man ser en ensam mamma gå med sina tre småbarn helt ensam, stressad och sliten.. Eller ett gäng 15 åringar med en cigg i handen och tror sig otroligt tunga. Man ser 12 åringar med handväska, smink och en telefon och kamera i handen 24/7.. Det är då man börjar tänka.. Vad har hänt med världen? Vad hände med pappan i bilden? Vad hände med 15 åringar som bara kan vara ute med sina vänner och ha kul? Vad hände med 12 åringar som är ute och leker, spelar fotboll vad som helst. Vad har hänt med folk, det skulle jag jätte gärna vilja veta. Jag kan kolla ut och bara undra, kommer något någonsin ändras, eller kommer mina barn, barnbarn och barnbarns barn också få växa upp i en sådan här värld? Kommer mina barn bli en av dem eller kommer dem kunna vara starka nog för att motstå alla frestelser som finns i världen?

Ärligt talat så får du som läser detta tro vad du vill om mig.. Du kanske tycker jag leker stor, du kanske tycker jag leker smart eller tror att jag kanske tror jag vet allt. Men då får du faktiskt tro det.. För jag vet själv att om du verkligen läser mina texter, och tänker efter, då kanske du kan se att det här är bara saker jag skriver för att kunna få ut mina känslor och visa mitt riktiga jag. Har fått så otroligt många kommentarer om att jag har förändrat folks liv med mina texter, och ni ska veta att när jag får höra sånt, det lyser upp mitt hjärta och det ger mig lite hopp för världen.. Det visar mig att det finns fler där ute som vet vad dem håller på med, som kan sin grej och gör någon nytta i den här världen. Vill bara ge ut ett stort TACK till alla för ert stöd och era ord på vägen som får mig att fortsätta.
Kärlek till er alla.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 05/09-07

Det jag skriver är inte dikter, och ni som kallar det dikter vet ni inte vad poesi är. Människor nuförtiden vet inte vad konst/poesi är. Kolla på en målning av Vincent van Gogh eller en dikt utav William Shakespeare så kommer ni se konst och riktig poesi.
Jag kan kolla på ett träd och bara se ett träd med löv som faller på vintern.
Jag kan kolla på en äng med gräs grönare än regnskogen och ändå bara se gräs.
Men kollar jag på ett hav, kan jag se en värld full av möjligheter och kärlek. Varje regndroppe jag känner rinna ner från min panna är som en ny chans, en ny början. Ett helt nytt kapitel.
Jag litar inte på "äkta kärlek". Men när jag kollar ut på vattnet och hör hur det plaskar upp mot stenarna, just under den sekunden känns det som att världen är full av kärlek. Det känns som att livet kommer sluta bra..
Vatten är som musik, underbara toner för öronen.
Kanske är det de som får mig att fortsätta skriva och tro på mig själv? Vem vet..
Tycker att alla ni som känner som mig när det gäller kärlek ska gå ut under en riktigt regnig kväll och verkligen lyssna på vad ert hjärta försöker säga er.

Ni som säger att jag pratar för mycket för min ålder, att jag leker att jag vet för mycket.
Jag må vara 15 år men jag vet mer än vad ni kanske tror.
Jag må vara 15 som sagt men det betyder inte att jag ska ha respekt för dig bara för att du är äldre än mig. Vill du ha min respekt måste du göra dig förtjänt av den, och sen måste ni se till att den finns kvar.
Respekt måste man ta om man vill ha den, det är inget man bara får.

Ni ska veta att jag inte vill att ni ska komma och snacka med mig om ni har fördomar. Vill inte höra dig snacka om du ska döma människor du inte känner eller om du ska döma ett helt folkslag efter vad vissa människor gör. För ärligt talat är det det mest idiotiska man någonsin kan göra..
Och vill du ens snacka med mig kom inte med sån skit, för tro mig jag tål inte sånt från någon, inte ens mina egna föräldrar.

En väldigt vis man sa en gång:

Fördomar är de okunnigas argument.
/Voltaire

En grej till jag verkligen hatar från djupet av mitt hjärta. Alltså, när folk trackar ner på sig själva, vad tänker dem med egentligen? Vissa är så otroligt DUMMA.
Jag kan fråga någon, varför leker du så dum för? Ett av svaren jag fått som jag verkligen hatar eftersom jag själv är kurd och invandrare är: Jag e blatte haha vad ska jag göra :D?
Herregud! Du förnedrade precis hela din sort! När du säger "Jag e blatte vad ska man göra" Säger du med andra ord att blattar är allmänt dumma! Det är inte bara pinsamt för dig, utan också för mig och alla andra invandrare i världen.. Men om en svensk skulle säga att blattar är dumma hade ni fan flippat. När ni snackar sådär så är det som en inbjudan för dom att förnedra dig! Jag är själv inte född i Sverige och jag kan komma med MVG - VG och det bevisar bara att det inte handlar om vart man kommer ifrån utan det handlar om hjärna och allmän kunskap man har.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - - 26/8-07

Ärligt nu, vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Jag kan säga förlåt här och nu om det ska vara så..
Förlåt för att jag inte är den perfekta dottern ni vill ha.
Förlåt för att jag inte är den tysta, som inte säger emot.
Förlåt för att jag inte tar skit.
Förlåt för att jag inte accepterar saker jag vet är FEL!
Förlåt för att jag talar sanning.
Förlåt för att jag säger det jag tycker och känner..
Men vad ska jag göra? Jag är sån, det vet ni och alla andra också.
Akar Kadiri har alltid sagt, och kommer alltid att säga det hon tycker.
"I dont beat around the bushes" som dem säger. Och så är det, jag säger bara klart och tydligt hur det är.
Varför ska jag inte göra det? Varför ska jag le och säga att allt är perfekt när det inte är det..
Varför ska jag vara glad när min familj ser mig som en främling?
Jag kanske skriker, jag kanske svär.. Men det betyder inte att jag inte känner sorg i hjärtat.
Tror ni kanske jag vill ha det såhär? Tror ni jag vill komma hem och inte ens få ut ett hej innan det blir bråk?
Nej jag vill inte ha det så, men det kanske är så det ska vara..
Jag föddes kanske till fel värld eftersom ni alltid klagar på hur jag är..
Jag är annorlunda från er, men jag kan inte ändra på den jag är och jag vill inte göra det heller.
Tro mig, dagen kommer då jag lämnar er kommer ni se att jag har en framtid och det kan ingen ändra på.
Jag kommer att kriga för att inte bli som ni. Och dagen jag gått, dagen ni ser min rygg vänd mot er..
Då kommer ni att inse att ni borde ha lyssnat på mig. Men då kommer det vara för sent, jag kommer ha gått min egen väg.

Tro mig, ska aldrig ge upp, ska bli något.
Mina föräldrar räddade mitt liv från kriget, dem flydde hit för att ge oss en framtid.
Och chansen gud gav mig, chansen att leva, chansen att förändra världen.. Den chansen kommer jag anamma.
Jag kommer att ge allt för att bli något, för att uppfylla mina drömmar. Och då kan ingen stå i min väg.
Ni säger, du är plugghäst att du pallar plugga så mycket blabla.. Varför tror ni jag gör det?
För att komma in någonstans där jag kan ta mina intressen och göra dem till så mycket mer än bara intressen.
För att göra dem till en framtid. Ska komma långt med skrivandet och sången.
För det är allt man kan lita på, att det alltid kommer vara här vid ens sida.. När man är nere kan man vända sig till pennan och pappret.
När alla vänner och familjen sviker, finns alltid passionen för sången och skrivandet där för att ta upp en, för att hjälpa en ur allt skit.
Jag ska satsa på det jag brinner för, jag ska komma någonstans.. Ni ska få se.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 25/08-07

Jag spådde mig idag.. och allt hon sa var otroligt chockerande, men ändå inte på ett sätt. Börjar förstå sanningen..

FAMILJ.
Det första hon sa när hon drog upp alla korten var, jag ser en otrolig kärlek till din mamma.
Hennes min när hon såg korten är oförglömlig, hon såg så mycket kärlek mellan mig och min mamma.
Hon sa att jag kan göra allt för min mamma, och det är sant. Skulle dö för henne på en sekund utan tvekan..
Men min relation till henne är ändå inte den bästa, allt vi gör när vi säger två ord till varandra är bråkar och det känns som det inte finns någon kärlek.
Vissa stunder känner jag hat från henne, men vissa bara kärlek. Vet inte riktigt vad det är hon känner men det kanske är menat att vara knas mellan oss bara?

MIG SJÄLV.
Det hon sa var nyckelpunkten till allt var att jag måste hitta mitt inre lugn.
Hennes exakta ord var; Du har haft ett tufft liv ser jag, du är ett maskrosbarn. Alla dina hinder i livet, allt du gått igenom har gjort dig till den starka personen du är idag.
Jag ser otroligt mycket styrka och kärlek i ditt hjärta, men du använder det fel.
Du vill alltid ställa upp för alla och du går med på saker dina vänner vill för deras skull, för att inte göra dem besvikna.
Men det gör så att du stressar dig, bråkar med din mamma och du har ingen tid för dig själv, och det är just det du behöver.
Tid för dig själv, för att samla dina tankar och verkligen skriva det du känner.

KÄRLEK.
Du har haft det tufft, blivit sviken och det har gjort så du inte litar på kärleken längre.
Du har så mycket kärlek att ge men inte hittat rätt person att ge det till, men nästa sommar..
Då kommer du hitta ditt livs kärlek, killen du ska spendera livet med kommer att komma..
Men nu, go with the flow. Ta det lugnt bara och försök tänka mer på dig själv för det behöver du verkligen.

FRAMTIDEN/KARRIÄR.
Min fråga var väldigt direkt och den viktigaste frågan jag hade: Kommer musik vara det jag håller på med i framtiden?
Hennes svar var: Musik är en otroligt stor del av dig liv, det är vad som gör dig till det du är..
Men det som gör dig unik, det som kompletterar ditt hjärta är att skriva texter.
Det är vad du kommer lyckas i, att skriva. Det är det du är född till, och jag tror att du redan vet det.
Musik är något du alltid kommer att hålla på med, sjunga och så. Det kommer du att hålla på med hela livet men personligt, vid sidan av.
Men du ska satsa på musiklinjen som du planerat, det är ditt öde att göra det och det kommer leda dig dit du ska.

Hon avslutade med att säga: Allt du gått igenom, alla svårigheter, alla bråk med din mamma, all stress du haft för folks skull.
Det har gjort dig till den starka personen du är, du har så mycket fantasi, så mycket att säga och ett OTROLIGT stort eget inre.
Du måste hitta en plats där du kan vara ensam, samla dina tankar.. För du har så mycket känslor och tankar i dig som du känner att du måste skriva ner.
Det är det som gör dig till en otrolig skrivare. Hitta ditt inre lugn, det är det viktigaste just nu..
Visa din mamma att du inte kan gör allt samtidigt för dem, utan du behöver din egen tid, göra en sak i taget, plugga.
Börja simma, bada mycket.. Försök lyssna på vattnets ljud, när det regnar, havet..
Det är så mycket musik i vattnet och det kommer vara din inspiration.
Tro mig, efter den där spådomen så rann det ner tårar från mina kinder..
Hon öppnade mitt hjärta för att visa mig själv vad jag hade inom mig, något jag aldrig kunnat se förut.
Vet inte riktigt vad jag ska göra nu, men jag tror på att ödet och gud kommer att hjälpa mig och ta mig dit jag ska.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 18/08-16

En vacker dag kommer ni att inse, att sanningen är precis framför dina ögon. Men ni kanske inte vill inse?
Inse att den ni tror att ni kan lita på, den ni tror vara sann, kommer att hugga dig i ryggen snabbare än vad du kan blinka.
Eftersom för vissa det är så fucking lätt, att snacka skit bakom ryggen, att ljuga götten av sig och att ta hela jävla livet som en lek.
Alla kommer väl att inse inom viss tid, det tog ett tag för mig att inse också, men nu när jag vet hur skiten ligger till, så är jag väldigt försiktig med vad jag gör, och hur jag lever.
Glöm bara inte ha, ärlighet varar i längden..

Haha.. Livet är svårt? Vem fan har sagt att livet ska va lätt?
Ett glas med vatten ser jag ser som halv fullt, du ser det som halv tomt. Varför? Fråga dig själv den frågan.
Det inte livet som kontrollerar dig, det är DU som kontrollerar livet.
För det är ju ändå DITT liv och ingen annans.. Eller hur?
Du, och endast du kan ta beslut i ditt egna liv, bara du kan bestämma ditt eget öde.. Ibland går inte allt som man vill men varför ska det stoppa dig från att få det du vill ur livet?
Ta inte misstag, och djupa sår som något som kommer dra dig tillbaka. Ta det som något som kommer ta dig framåt i livet.
För misstag gör vi alla, djupa sår får vi alla.. Men det gäller att inte låta det förstöra dig, inte låta det kontrollera dig.

Jag brukar fråga mig själv, varför lever så många människor sitt liv efter någon annan?
Med det menar jag att, det känns som folk baserar sina beslut efter någon annan.
Innan dom gör något tänker dom så otroligt mycket på vad någon annan människa kommer att tycka eller tänka.. Varför gör man så egentligen?
Varför lever man sitt liv efter någon annan? Förstår mig inte riktigt på sånt där..

Vet ni vad jag stör mig väldigt mycket på? Snorungar som leker att dom verkligen UPPLEVT saker..
Som går runt och leker att dem bor i värsta förorten och har det så fucking dåligt här.
Medan nästan alla har mat på bordet varje kväll, tv, data, mobil, iPod eller någon sorts mp3.
Och ändå leker dom att dom har det helt tufft, som om dom bodde i värsta ghettot..
Inse fakta, NI HAR DET BRA.. Det är inte något negativt så sluta snacka som om ni vore en riktigt G i nått gäng eller något..
DET HÄR ÄR FUCKING VÄSBY, INTE COMPTON!

Kärlek.. Damn, vilket jobbigt ämne..
Men kärleken finns ju runt omkring oss så vi kan lika gärna ta upp det medan vi håller på.
Varje dag, ser man på exempelvis playahead, msn eller mitt framför ögonen, hur en person byter kille eller tjej varje vecka, och ändå har hjärtat att säga;
- Du är den jag kommer att leva med, resten av mitt liv.
Då tänker man verkligen, hallå? Driver du med mig eller? Du sa för en vecka sen att den här andra killen eller tjejen var ditt allt, att du aldrig skulle lämna den, att om du förlorade den personen, skulle du ta självmord såhär snabbt.
BULLSHIIT! Ska du verkligen ta självmord för att någon du känt en månad inte har samma känslor för dig längre som den hade för en vecka sen? Bullshit alltså.

Det känns som folk leker mycket, MYCKET äldre och mognare än vad dem egentligen är, som om dem verkligen vet vad livet handlar om.
Snorungar som gör en pa och skriver dag in dag ut hur mycket dom älskar sina andra fjortis vänner.. - Du är min allra bästa vän och jag kommer aldrig lämna dig älskliiiiiiiiiiiiiiiiiiiing!
Mjo, det är ungefär sådant dom skriver till någon dom känt, hmm.. En dag kanske.
Dagen efter är det någon annan dom har exakt samma text om men ett annat namn..
Tycker inte att jag själv är världens mognaste eller världens mest vuxna person. Men sådant där gjorde fan inte jag när jag var 10 år?
Mycket har förändrats på kort tid alltså.
jag e 15 år tror ni jag kan ett skit om det verkliga livet? NEJ, ingen av er snorungar vet vad livet egentligen handlar om.. men ändå ni verkar tro att you've got all the info.

Jag tror att anledningen till att jag kan det jag kan, säger det jag säger och tycker som jag tycker är på grund av att jag inte bara har en umgängeskrets, utan flera från olika kulturer.. och det ger mig mer insyn i hur världen är och hur folk ser på olika ämnen.
Det ger mig chansen att inte döma folk över vart dem kommer ifrån, eller hur dem ser ut. Utan jag dömer folk på vad som säger och hur dem tänker.

Egentligen skrev jag inte det här för att försöka lära ER någonting. Jag skrev det här för att få mig själv att inse, inse massa saker.
För att få mig själv att gå vidare från massa skit jag gått igenom.
Det känns som det här var enda sättet. Att få släppa ut alla dem här känslorna, få ut all skit jag har i mig.

/Akar "kuurdiie" Kadiri