"Bara efter det sista trädet har huggits ner,
bara efter den sista floden har blivit förgiftad.
bara efter att den sista fisken har blivit fångad,
bara då kommer du inse att pengar inte kan ätas."

- Cree folket

"Det är organiserat våld i toppen som skapar individuellt våld i botten."

- Emma Goldman, legendarisk anarkafeminist

"Hittills har mänsklighetens historia endast varit en fortgående och blodig slakt av miljoner av fattiga mänskliga varelser till äran av någon obarmhärtig abstraktion - gud, land, stat, nationell ära, historiska rättigheter, juridiska rättigheter och politisk frihet"

- Mikhail Bakunin

Jag har hållit huvudet högt när det varit som tyngst, jag har kämpat med framgång och blivit den jag ville bli.
Den jag är idag, inte den jag en gång var, killen utan mål med massa frågor utan svar.
För allt var fucked, skolan var knappast min starka sida. För mycket cirkulerar runt mitt huvud och jag börjar skriva tankar på papper som skapar min lyric, som skapar min stil, som berättar om mitt liv.
För jag har sårat folk och aldrig håll mitt ord, för jag har bråkat och trott att jag var cool.
Men jag har bättrat mig och har läran att vara stolt, för jag har tagit mig såhär långt när det inte fanns något hopp.
När allt var helt knas så kämpade jag ensam för den jag ville vara, och länge fick jag vänta.

Någon gång hittar alla sina egen väg, nu är det min tur mot toppen så jag säger farväl.
Ramlar ner, men kämpar mig upp. Simmar upp till ytan för att få lite luft.
Det som inte dödar blir man starkare av, jag tar det steg för steg, lever dag för dag.

Ett samvete lika svart som en skorsten, för jag har gjort några saker jag inte borde.
Jag har sårat, ljugit, plågat, stulit och jag har brutit det jag lovat.
Behövde hitta mig själv igen, mitt riktiga jag, vill inte vara vilse.
Så tårar och tankar blev till texter, vill torka andras när någon är ledsen.
Och jag minns allt från när jag börja rappa, hörde vad folk sa - shit vilken pajas
Men jag blunda för det, ja, jag strunta i det. Stängde öronen och det funkade.
Jag har ingen sten på bröstet längre, en stor lättnad. Till och med mörkret tändes.
Så här står jag idag med en lång väg, med pennan och ett blad som mitt enda sällskap.

Jag minns för längesen när jag tagga runt i min värld, ingen kunde lära mig någonting för jag var självlärd.
Ignorant och kaxig och skolan den var en krigszon, men rappare var allt jag ville bli när jag blev stor.
Skrev texter på lektioner, vet ni vad dem sa? Gjorde allting som jag inte borde, så jag fick inte gå kvar.
Och det var inte så coolt längre, mådde inge bra.

Jag ska ta tag i mitt liv och jag ska göra det idag.

Ja, jag kanske borde skärpa mig, för vem vet jag kanske aldrig blir en rappar man.
Men jag vet att jag är mycket mera värd än det, att se min mamma glad det betyder allt för mig.
Och jag är stolt över var jag kommit idag, jobbar med musiken och skolan är nästan klar.
Jag släpper snart min skiva, skiva kan inte fatta det, nu går jag uppåt och jag tänker aldrig stanna mer.
Jag har lärt mig att alltid sikta högt, ge 100 % på vad jag än gör, det går bra så jag fortsätter med samma sak.

Jag tar steg för steg och lever livet dag efter dag..

När jag är i dina händer vad behöver jag då?

Finns det något större än det här?

Jag har aldrig drömt om att leva ett liv som det här...