Jag tror jag måste vara totalt efterbliven, eller så har min torka på kärleksfronten varit väldigt lång eftersom jag verkar vara den enda som missade när kärlek slutade handla om kärlek, och började handla om allt annat.

Har suttit i ca en halvtimme nu och konverserat med en vän om ämnet "kärlek"... And I feel like a totally different person!! Jag satt och predikade om saker som mina kompisar vanligtvis predikar om till mig. Jag var den här positiva kärlek existerar för alla-personen. And it scared the hell out of me to say it :O Men jag kände mig typ... tvungen. Det känns fel att fler människor där ute ska bli sådär cyniska och icke troende på kärlek. Världen kommer bli bitter i slutändan om alla blir så.

Kärlek mellan två personer, två partners sägs vara den starkaste kärleken någonsin. Men jag kan nog komma på något starkare, kärleken mellan två vänner. Det finns få människor jag håller nära mig, men det finns en speciell kille som jag håller allra närmast mitt hjärta. En kille som alltid finns där för mig när jag behöver någon, en kille som visar sin kärlek på de mest subtila men underbara sätten. En kille som får mig att skratta, en kille som får mig att bli helt jävla ursinnig ibland pga. hans seghet. En kille som bara vet. Han känner mig från topp till tå och vet när något är fel. Han vet hur envis jag är och jag tror han är den enda personen som kan få mig att ge in och berätta mina problem hur mycket jag än inte vill. En kille jag kan vara mig själv med, en kille som har blivit min bästa vän.

När hon vet exakt hur hon ska få honom att släppa sin ilska - bara genom att lé.
När han kan kolla på henne med de där mörka ögonen och få henne att känna hopp
När hon ligger på hans bröst och ler för sig själv eftersom hans armar passar så perfekt runt henne.
När han i hemlighet luktar på hennes hår för hon har den där perfekta doften.
När de verkar vara dem enda som existerar i världen
När dem bråkar och hon springer ut.. Hur han springer efter henne hur irriterad han än är, bara för att han vet att hon inte kommer hitta hem.. För hem är i hans armar och ingen annanstans. 
När dem står på två olika delar av ett rum och ändå lyckas hitta varandras blickar på bara några sekunder

Kärlek handlar inte bara om lycka, utan också om svårigheter som man går igenom tillsammans. Men dessa svårigheter ska inte ge en så mycket olycka så man känner att det inte är värt det, utan svårigheterna ska ge en, en känsla av mening. En känsla av att man vill att det ska ordna sig, och man VET att det kommer ordna sig i slutändan - För det finns ingen annan där ute som känner en som den andre gör, det finns ingen annan där ute som man hör hemma hos. Man vet att man har hittat sin mening med livet, och meningen med livet är den andra personen. Meningen med livet är att när man hittat den personen som gör en så lycklig som man aldrig varit och kommer aldrig bli, då ska man hitta en plats i världen med den personen och veta att han eller hon, är DIN mening med livet. När du hittat den personen, då kommer du att veta det och vad ni än gör, kasta inte bort den här personen.. - För när man släppt sin mening med livet, då kommer den aldrig tillbaka.

Det finns vissa man vet var man har, och vissa man söker bekräftelse från en hel livstid. Än idag önskar jag att jag hade kunnat sätta fingret på var jag hade dig för då kanske saker inte hade slutat som de gjorde, men det är en önskan som aldrig kommer uppfyllas. Som sagt går det inte en dag utan att jag inte tänker på dig, det kan komma när som helst.. Jag kan sitta på bussen eller sitta och fika med mina vänner, och på något skumt sätt ploppar du upp i mitt huvud.. Jag undrar vad du gör och hur du har det nu, om du är lycklig och om ditt liv har löst sig. Jag mår bra nu, skönt att slippa problem.. Men självklart kan frågan ibland komma upp - "Skulle det inte varit värt det i slutändan trots problemen?"

Pleasure of love lasts but a moment, however the pain of lost love lasts a lifetime.

När man får reda på något sånt här, om den som står dig närmast, verkar allt annat oviktigt och litet. Allt man kände ångest och stress inför är ingenting i jämförelse med något sånt här... Du måste bli bra, min värld kommer krasha om du inte mår bra och är lycklig.

Förlåt för alla gånger jag skrikit och svurit åt dig, förlåt för mitt dåliga humör. Förlåt för alla gånger jag inte satt dig först.. Ingen människa på denna jord betyder mer för mig än du, du är min ängel. Jag tror inte det finns ord för kärleken jag har för dig, du är den som uppfostrat mig och gjort mig till den jag är idag.

Jag kommer aldrig glömma alla gånger du tröstat mig och funnits där för mig i mina svåra tider. Alla små saker du gör för mig varje dag… Du känner mig så väl, bättre än någon annan.

Jag kan inte ens hitta ord för att säga tack för allt du gjort för oss, ingen mamma i världen har nog offrat så mycket för sina barn som du gjort för oss. Ditt liv, din barndom, din kärlek, din hälsa, din lycka och dina drömmar. Du sätter dig själv sist i alla sammanhang, allt för att vi ska må så bra som möjligt. Ingen människa i världen kan förstå allt du gått igenom utan att säga ett ord, bara för vår skull. Du har det största hjärtat i världen och ser alltid allas bra sidor, du kan aldrig neka en annan människa något utan gör allt för att hjälpa alla. Gud måste älska dig pga. den vackra människan du är..

Mamma jag klarar mig inte utan dig, och jag vet inte hur jag ska säga förlåt.. Jag ska göra allt för att göra dig stolt, för att bli människan du vill att jag ska vara. Allt jag gör i mitt liv framöver gör jag för din skull, för att du ska kunna kolla på mig och vara stolt över att jag är din dotter. För att du ska veta att allt du gjort och offrat inte har varit i förgäves.

Du är min ängel mamma, allt jag vill är att du ska må bra. Jag vill att du ska vara med på mitt bröllop och leka med mina barn, jag vill att du ska se mig ta examen med stolthet och veta att jag har blivit något. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Jag är som lyckligast när jag är i dina armar och du klappar mig på huvudet och torkar mina tårar. Det finns inte ord för att förklara…

Jag älskar dig mer än Gud älskar sina änglar, mer än något annat. Jag ska göra allt.. allt.

Kärlek som känns från tårna upp till ansiktet som går från en blek, trött färg till röda läppar och kinder, till ett leende på läpparna som skiner i jämförelse med solen.  Kärlek som får en att bli knäsvag bara genom en blick. Kärlek som gör ont, som gör ont i hela kroppen men ändå får en att vilja flyga upp så långt man bara kan. Kärlek som ger en känsla av lycka men samtidigt förvirring. Man vet att man har hittat kärlek när man genom alla bråk, alla tjafs och all smärta man orsakat varandra ändå i slutändan känner att det är värt det eftersom man får gå till sängs med den här varandra på natten, eftersom man vet när det väl är löst så blir allt underbart. Kärlek som får en att ge sitt allt för varandra, som man skulle ta ett skott för att de man älskar inte ska känna en sekunds smärta. Man döljer sin egen smärta, man riskerar allt.. Bara för att se honom le igen.

Le igen älskling, allt kommer bli bra nu..