Ingen har rätten att kasta anklagelser över mig, vad ger dig rätten att anklaga mig för saker? Har jag någonsin gett dig anledning till det? Nej.
Men däremot har du gett mig anledning efter anledning att vara nojjig över vad du gör, men ändå kastar jag inte runt anklagelser över dig för jag har åtminstone respekt för dig, jag försöker ha tillit i dig efter all skit du har gjort. Och även fast jag inte ens har gjort något som kommer NÄRA det du gjorde mot mig, så är det du som har brist i tillit till mig? Helt fucked up. Tänk lite över vad du säger att du vill, och hur du sedan går emot det genom att bete dig såhär.
Det enda du vill är att bråka, ärligt talat verkar du njuta av det på något sätt för varför hade du annars fortsatt hela fucking tiden?
Du tar ordet förlåt som ingenting, du tror det löser allting, men det där är långt ifrån sant. Har tålat så mycket redan, hur mycket till ska jag ta innan jag kan bli behandlad på rätt sätt? Hur länge ska jag behöva vänta? Hur många löften ska brytas på vägen? Hittar inga ord längre. Är helt tom, tom på ord..

This is wrong, so damn wrong.. And can you believe I was about to give you one more chance to prove to me that you've changed? You just blew that chance right out that door.
Im done with telling you what you have to do to make it right, you figure it out if it's that important to you, if I'M that important to you. Im done trying to figure stuff out, your turn.