I decided long ago, never to walk in anyones shadow..

I only thought of you and me and never anything else 
The time we spent together kept me sane 
You helped me to be myself 
What I didn't realize 
Was that the distance was breaking your heart 
You put on your best disguise 
But it was tearing you apart baby

When I am on a telephone to here you say goodnight 
Was probably not the best way to keep the commitment alive..
After all the fantasies I couldn't see past what could have been
You were a part of me but unhappy to have to wait

Tell me how could it be that I loved you with all my heart 
But I was heartless 
I was oblivious to something that was right in front of me 
Oh lord take this misery away...

Förlåt för alla gånger jag skrikit och svurit åt dig, förlåt för mitt dåliga humör. Förlåt för alla gånger jag inte satt dig först.. Ingen människa på denna jord betyder mer för mig än du, du är min ängel. Jag tror inte det finns ord för kärleken jag har för dig, du är den som uppfostrat mig och gjort mig till den jag är idag.

Jag kommer aldrig glömma alla gånger du tröstat mig och funnits där för mig i mina svåra tider. Alla små saker du gör för mig varje dag… Du känner mig så väl, bättre än någon annan.

Jag kan inte ens hitta ord för att säga tack för allt du gjort för oss, ingen mamma i världen har nog offrat så mycket för sina barn som du gjort för oss. Ditt liv, din barndom, din kärlek, din hälsa, din lycka och dina drömmar. Du sätter dig själv sist i alla sammanhang, allt för att vi ska må så bra som möjligt. Ingen människa i världen kan förstå allt du gått igenom utan att säga ett ord, bara för vår skull. Du har det största hjärtat i världen och ser alltid allas bra sidor, du kan aldrig neka en annan människa något utan gör allt för att hjälpa alla. Gud måste älska dig pga. den vackra människan du är..

Mamma jag klarar mig inte utan dig, och jag vet inte hur jag ska säga förlåt.. Jag ska göra allt för att göra dig stolt, för att bli människan du vill att jag ska vara. Allt jag gör i mitt liv framöver gör jag för din skull, för att du ska kunna kolla på mig och vara stolt över att jag är din dotter. För att du ska veta att allt du gjort och offrat inte har varit i förgäves.

Du är min ängel mamma, allt jag vill är att du ska må bra. Jag vill att du ska vara med på mitt bröllop och leka med mina barn, jag vill att du ska se mig ta examen med stolthet och veta att jag har blivit något. Jag vill alltid ha dig vid min sida. Jag är som lyckligast när jag är i dina armar och du klappar mig på huvudet och torkar mina tårar. Det finns inte ord för att förklara…

Jag älskar dig mer än Gud älskar sina änglar, mer än något annat. Jag ska göra allt.. allt.

I programmet konstateras att 1,3 miljoner av 9,3 miljoner svenska medborgare (oktober 2009) är födda i ett annat land. Och man ställer frågorna: ”Om det finns en svenskhet, hur blir man svensk?  Exakt när inträffar det?

Jag har många gånger försökt förklara för – oftast – mycket förvånade svenskar att jag (liksom Theodor Kallifatides) inte alls vill bli ”svensk”. Vi är många som absolut inte vill definiera oss som ”svenskar”. Men de svenskar jag pratat med om detta förstår det inte eftersom de, utan att ens själva begripa det, har en inbyggd känsla av att vara på något sätt förmer, och att därför alla som kommer hit jättegärna vill vara som de:, nämligen svenskar. De menar inget illa och de är i många fall alltså inte ens medvetna om sin attityd, det är troligen en djupt rotad och omedveten tro att man är något som alla vill vara. Men jag kan nog tycka att man vid det här laget borde vara lite mer medveten…

Kallifatides säger i programmet att det är helt galet att svenskarna tror att invandrarna ska känna sig ”svenska” efter tre månader i landet. Han berättar också att han själv, trots att han bott i Sverige i 46 år (!!!) och skrivit flera böcker på svenska, fortfarande kallas för invandrarförfattare. Det är som sådan han bjuds in och som sådan han tillfrågas. Så på vilket sätt är han ”svensk”? Han är ju en grekisk man med svenskt medborgarskap som skriver böcker på svenska men ses som ”invandrarförfattare”!

Alla vi som invandrat till Sverige efter 12, 13-årsåldern har ju vår medvetna grund i andra länder. Vi är präglade av ett annat land, ett annat språk, en annan kultur. Vi kan aldrig bli ”svenskar”, bara svenska medborgare. Många – jag gissar på de flesta första generationens invandrare – ser sig självklart inte heller som svenskar utan som iranier, finländare, italienare, jemeniter etc. Men trots att man i Sverige tagit emot massor av invandrare och asylsökande under mycket lång tid, så finns inte den här kunskapen hos svenskarna i gemen. Man är så otroligt mån om att låtsas att alla som bor här är svenskar att man inte ens talar om att någon är somalier eller irakier jutan pådyvlar dem etiketten ”svensk”. Helt fel! Som om det enda rätta är att vara ”svensk” och att tro att vi inte är stolta över våra ursprung och att vi bara knäpper på en knapp och blir något annat än vi är.

Inte ens när afghaner, kongoleser, greker eller amerikaner blir svenska medborgare blir de svenskar i sina hjärtan eller till sitt sätt. Lika lite som svenskar som bott länge i Spanien eller Thailand eller Australien definierar sig som spanjorer, thailändare eller australiensare. De är och de känner sig givetvis som svenskar. Så varför skulle vi som invandrat hit vara annorlunda? Det är ett nedlåtande och, skulle man nästan kunna säga, kränkande sätt att bemöta människor från andra länder på, när man försöker pådyvla dem en svenskhet de inte känner och oftast inte vill ha.

Svenskar ska inte kalla någon för ”svensk” som inte uttryckligen själv, av någon anledning, vill definiera sig som det!

http://meritwager.wordpress.com/2009/11/06/varfor-tror-svenskarna-att-alla-invandrare-vill-bli-svenskar/

Kärlek som känns från tårna upp till ansiktet som går från en blek, trött färg till röda läppar och kinder, till ett leende på läpparna som skiner i jämförelse med solen.  Kärlek som får en att bli knäsvag bara genom en blick. Kärlek som gör ont, som gör ont i hela kroppen men ändå får en att vilja flyga upp så långt man bara kan. Kärlek som ger en känsla av lycka men samtidigt förvirring. Man vet att man har hittat kärlek när man genom alla bråk, alla tjafs och all smärta man orsakat varandra ändå i slutändan känner att det är värt det eftersom man får gå till sängs med den här varandra på natten, eftersom man vet när det väl är löst så blir allt underbart. Kärlek som får en att ge sitt allt för varandra, som man skulle ta ett skott för att de man älskar inte ska känna en sekunds smärta. Man döljer sin egen smärta, man riskerar allt.. Bara för att se honom le igen.

Le igen älskling, allt kommer bli bra nu..

Viiiisst blev den zupersnygg?! :) Akar's blogg menar jag då.. självklart var det lilsis Ala som fixade allt ;) imma roll now, finns på min egna blogg! :) c'yaah there ♥


klicka på den superfina bilden för att komma till MIN blogg :)

Ursäkta röran i bloggen, vet att den ser lite keff ut just nu men det fixas för tillfället.
Dont worry, ska bara pimp it up a lil bit :D /lillasyster Alis