Finns det någon mening med livet? Är det att göra en förändring i världen eller att må bra i sig själv? Är man troende är det lätt att acceptera livets missöden för man vet att allt händer för en anledning, för det stora goda. Man vet att Gud har en mening för oss alla. Är man dock icke troende uppstår ett dilemma. Vad är meningen med livet om man ändå en dag kommer dö och ruttna i graven?

Existentialisterna tror att alla människor själva får skapa sin egen mening med sitt liv. Alltså att det inte finns någon objektiv mening med livet. Man gör val och handlingar som skapar en mening.

Beroende på hur man ser på detta påstående går det att argumenteras. Självfallet, om man lever ett deprimerat liv och inte vill ta tag i det, hur kan man då se en mening med livet? Vad finns det för mening om man inte har någon man älskar, någon familj eller vänner? Man kanske måste skapa en egen mening då genom att dra upp sig själv och hålla huvudet högt. Man måste väl försöka ha som mål att hitta en mening med livet som gör en lycklig.

Något som sägs av många är att lycka är meningen med livet. Så om man kan säga ”Jag är nöjd med mitt liv” någon gång under sitt liv, så är man lycklig.

Det kan jag verkligen tro. För om man nu bara lever ett liv (annat går att diskuteras) så ska man leva det så lyckligt som möjligt. Detta kan vara en tanke för de icke troende, att om man nu lever bara för att sedan dö så bör man leva varje dag till det fullaste och inte slösa den tid man har kvar på onödigheter.

Nihilismen anser att det inte finns någon mening med livet eller några objektiva värden. Hela tillvaron är meningslös och slumpen härskar. De tror inte på en högre makt, levnadssätt eller moral - och därmed är allt tillåtet. Begår man självmord flyr man från livet och tror man på ett liv efter döden gör man samma sak. Juhani Rekola sa i sin bok ”frågan om livets mening” - ”Evighetsperspektiven fördunklar livets betydelse”. Han menar väl då att om man tror på evigheten så kommer man inte se vikten i att söka efter en mening med livet.

Jag tror dock på karma och därför anser jag att om man inte har moral eller ett visst levnadssätt så kommer karman ”catch up with you”. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad alltså. Om man gör goda handlingar kommer det i slutändan komma tillbaka till dig. Däremot kan jag hålla med om att man bör skapa sin egen mening och inte bara anta att den kommer dyka upp framför din dörr. Fortsätter man tro att Gud kommer göra allting bra så är det ingen idé att försöka skapa bra saker för sig själv.

Jag tror aldrig vi kommer kunna komma fram till vad meningen med livet är, hur länge vi än försöker. Det kommer aldrig finnas ett konkret svar som alla blir nöjda med, just för att alla människor tror på olika saker och är olika i sig. Hur vet vi ens att det ens finns någon mening? Meningen kanske bara är att vi ska födas, leva bara för att sedan dö. Eller så kanske det finns en mening… Men vill vi verkligen veta den meningen? Tänk om vi inte är nöjda med svaret? Kan man då ändra sin mening med livet eller kommer man inte längre vilja leva sitt liv då det inte verkar ha någon mening längre? Jag vill själv inte veta vad den är, utan skapa en egen mening med livet. Jag vill själv kunna styra vad som är viktigt för mig, och inte låta förutbestämdhet härska över mitt liv. Däremot kan jag inte släppa tanken att alla kan skapa en mening med sitt liv, för annars känns livet ganska meningslöst.