Ibland undrar jag.. Kommer gud att förlåta mig?

Kommer han att förlåta mig för alla mina synder, förlåta mig för alla jag sårat och alla gånger jag låtit mig själv bli sårad.

Kommer han där uppe förlåta mig för att jag fortsätter göra de dumma saker jag gör, alla mina misstag som jag inte verkar lära mig något från.

Jag frågar honom ibland, Varför?

Varför skickades jag ner hit egentligen? Jag känner mig vilse, förlorad och ensam.

Mina vänner och bekanta beskriver mig som en glad tjej som alltid har något att säga,

och dem som inte känner mig men bara läst mina texter beskriver mig som en tjej som verkar ha upplevt mycket, som har mycket på hjärtat och kan uttrycka sina känslor på ett bra sätt.

Men jag då? Hur skulle jag beskriva mig själv?

Den enda som ser mitt riktiga inre är jag, och det känns som de beskrivningarna som folk har om mig är helt fel.

Jag ser mig själv som en tjej som har svaren på alla frågor om andra, men inga riktiga svar på frågorna om sig själv.

Kommer du till mig med dina problem och vill ha råd så kommer jag alltid ha ett råd, ett tips på hur du kan göra för att må bättre.

Men om jag själv mår dåligt, och vänder mig till mitt eget inre, till mitt eget hjärta.. Så ser inget annat än en tomhet..

Har inget svar på mina frågor om hur jag ska göra nu, hur ska jag leva, vem kan jag lita på?

Inga svar.. Inga tankar.. I'm drawing a blank in my head and I really don't know what to do about it.

Det känns som mitt liv har varit full av misstag och att jag bara tagit fel vägar i mitt liv.

Det är de stunderna då man bara drar sig i håret och skriker utav smärta för man vet hur fucking fel allt är!!

MAN SER ALLA MISSTAGEN MAN GJORT OCH MAN VET ATT MAN PRECIS HAR TAGIT DET DUMMASTE BESLUTET I SITT LIV!

Skulle mer än allt vilja börja om, börja från början och ta en ny väg så jag kanske inte skulle hamna där jag är idag!

Men jag har även insett nu att en andra chans inte går att få, man ska vara nöjd med det man har eftersom att det finns så otroligt många där ute som har så mycket mindre.

Är tacksam varje dag som går förbi för att jag har de livet jag har nu, att jag bär kläder på ryggen, har mat på bordet och att det finns människor som älskar mig.

Jag är inte så dum så att jag skulle skada mig själv på något sätt eftersom att jag vet vad jag förlorar, och jag vet att det finns människor där ute som skulle kunna göra praktiskt taget vad som helst för att leva livet jag lever idag.

Att ta självmord eller att skada sig själv på något sätt är bland det mest idiotiska man kan göra. Jag vet att det är folk som säger "men man kan må dåligt" eller "man kanske har problem". Men det är bara en fucking dålig ursäkt.

Någon som ger upp något så vackert som sitt eget liv kan fan inte vara riktigt klar i skallen enligt mig.. Visa gud att du förtjänar det livet han gett dig, och visa att du är stark och att du klarar av milstolparna i ditt liv.

Försöker så gott som möjligt att leva mitt liv utan att klaga, men det finns vissa stunder då man bara MÅSTE släppa ut det man har inom sig.

Nu har jag släppt ut mina tårar. Nu har jag släppt ut allt jag gått och burit på så länge.. Så nu kan jag fortsätta bita ihop, och bara gå vidare..

Just smile and move and, and no one will see the sorrow in your heart.

Men vägarna jag tagit har ju ändå gjort mig till den jag är idag, eller hur?

Är glad över vilka mina föräldrar är.. Utan min pappa hade jag inte fått min passion för sång, mitt skrivande, eller kärleken för filosofi och poesi. Utan mamma hade jag inte fått min överbeskyddande roll mot folk jag älskar, min känslomässiga sida, eller det barnsliga i mig som alla vet kommer fram lite för ofta, haha:$.

Mina föräldrar har gjort mig till den jag är idag, men även jag och mina beslut jag har gjort i livet har format mig till Akar Rad Meresene Mohammed Pour Kadiri. Är stolt över den jag är och kommer att satsa och ge mitt allt för att göra det jag vill, kommer stå där på scenen en vacker dag och sjunga ut texterna jag har på hjärtat. Jag tror själv att jag kommer lyckas för att jag har insett att vägen dit kommer bli otroligt svår, och det kommer krävas mycket ur mig för att komma dit. Jag är redo att kämpa, jag är redo att ge mitt allt.

/Akar "kuurdiie" Kadiri - 14/01-07