Ja. Och det tror jag personligen är en nackdel till att flyktingar ska välja bostadsort själv, man vill ju öka integrationen i samhället och att de väljer själva leder automatiskt att de drar sig till förorterna där man hittar egen släkt, vänner och bekanta. Med det blir det ju trångt i kommunerna en studie från Malmö högskola säger att det är alldeles för trångt i just dessa förorter. Men när man senare i tiden tittat på hur det går för familjerna som valt bostad själv, och familjerna som har blivit tillvalda en bostad så ser man att de som valt själva har utvecklats snabbare och kommit ut i arbetslivet på bara några år. Men sedan tror jag även att de drar sig dit för att hitta en sorts trygghet i ett främmande land, vilket är förståeligt när man inte kan språket och inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Det leder även till att man får hjälp och stöd med att förstå sig på landet och hur man tar sig till väga vilket successivt får folk in på arbetsmarknaden snabbare, och det behöver vi i dagens Sverige. Arbetslösheten har ökat och för att ekonomin ska komma upp på sina fötter igen behöver vi så mycket folk som möjligt ute i arbete.

Eller vad tror ni? Tycker du flyktingar ska få välja bostad själv eller att staten ska bestämma?

Läste nyss i aftonbladet om 105åriga clara som fortfarande är oskuld (!?) Klar värderingfråga skulle jag säga, vill man gå igenom hela sitt liv utan att få uppleva att ha sex med någon, utan att veta vad det är man missar? Det är väl viktigare för vissa än vad det är för andra antar jag, och vissa kanske bara som clara inte har något intresse i sex. Men haha, det låter lite som att vara på "den säkra sidan" att inte ens pröva bara för att de verkade lite krångligt hahaha. Inte för att jag tycker att man bör stressa in i något man inte är redo för, allt i sin rätta tid!

men våga ta en chans, det är vad jag tycker. - Innan du firar din 105års dag som oskuld.

Allt är individuellt, allt man gör och allt man tycker som inte berör någon än en själv är subjektivt. Med stöd av detta kan jag påstå att många av de norm och oskrivna regler som reglerar vår syn och våra beteenden är förkastliga.

Ta det där med Mode, och tänk på alla som inte hittar de kläder som passar dem för att de inte ser ut som ideal kvinnan/mannen.  Det skrivs på så många ställen om kvinnor som inte kan hitta kläder som passar dem, de kan inte ha det som är mode eftersom  det inte finns i "rätt" storlek. Man kan inte längre se ut som man själv behagar, utan numera är det företagsgubbar som bestämmer den rätta storleken på män och kvinnor.  Det är deras smak, deras storlek och deras ideal som gäller. Ser man inte ut som de tycker har man helt plötsligt avvikit från "normen". Det finns få variationer och till slut måste man anpassa sin kropp efter normerna för att kunna ha på sig kläder man tycker om. Man kan inte välja själv vad man vill ha på sig utan att bli påstirrad utan man måste följa normerna.  Alla verkar släppa sina åsikter om vad de själva tycker är snyggt och följer bara det som står i tidningarna och som visas på reklamer.
Och på tal om mode, vem är det som bestämmer modet?  Varje ny årstid ändras det så kallade modet, och då ska alla börja ha på sig samma saker som de själva självklart inte har bestämt utan än en gång är det storskalliga företagsgubbar (och kvinnor) som har kommit på ett nytt mode för en ny period. Det är inte lösa påståenden utan det är verklighet ute på gatan..

Sedan kan man ju prata om "Den heliga familjen" som har varit mångas slogan i årtusanden.  Enligt vissa ska det vara en man och en kvinna och deras barn, och att det är helt fel att gifta sig med någon av samma kön eftersom att "det inte var så gud ville ha det". Till dem säger jag, kärlek grundas ju från känslor, från vad man känner för en annan individ. När man gifter sig med någon eller älskar någon gör man det för att man älskar den andras egenskaper. Man dras till den andras personliga aspekter inte att man är tjej eller kille. Om det är fel att gifta sig med någon av samma kön, är det då inte lika fel att ingå i äktenskap med någon man inte känner? Det är ju då inte olagligt? Jag anser det vara mer fel att gifta sig med någon man inte ens älskar än någon av samma kön. Hur ska man kunna kontrollera vad man känner?

Då kvarstår bara frågan, hur är man egentligen annorlunda? Det är något jag funderat på länge, vilka är annorlunda i samhället och vad krävs från en för att betraktas som normal? Det finns ingen som kan bestämma vilka som är normala och vilka som är annorlunda eftersom att det inte finns en enda människa på denna planet som är lik någon annan, så hur definerar man då normal?

De som inte håller med om mina åsikter kanske skulle tycka att det är majoriteten av människor som är likadana som är "normala". Men hur vet man att de inte bara blivit flest med tiden? Kanske de som betraktas som annorlunda idag var i majoritet för några år sedan? Eller om några år kanske majoriteten förändras, ändras då termen för "normal" samtidigt eller?  Det känns som mänskligheten har havererat väldigt lågt, det är så lätt för folk att dömma andra bara på grund av hur de klär sig eller hur de pratar, även fast det inte har något med hur man är som person att göra.  Man skulle kunna tro att vuxna och även dagens ungdomar skulle ha kommit in i en sådan nivå av kunskap och insikt i livet att  skulle tänka lite djupare innan de börja dömma folk.

Nu tycker jag det får ta och räcka! Alla måste börja sluta kritisera och dömma varandra, försök förstå varandra istället och försök se saker ut fler synvinklar än bara din egen. Alla är annorlunda för en anledning så istället för att kämpa emot det anamma tillfället till att lära sig mer om exempelvis andra kulturer och försök se vad andra människor har för syn på livet.

Desto längre tiden går och desto mer vi kommer in i 2000-talet så blir ungdomsvåld, droger och mobbing mer och mer vanligt på gatorna, i skolan och i hushållet. Dagens ungdomar kan få tag på droger nästan vart som helst och att slå sönder någon mitt på gatan förekommer allt för ofta. Chockerande är ett ord man kan använda för att beskriva ungdomarnas handlingar, men personligen tycker jag nästan att skamset är ett ord som passar bättre. Vissa ungdomar idag ger oss alla ett dåligt rykte, man blir nästan tagen som en dum person som inte kan ta ansvar eftersom att man är runt tonåren. På ett sätt tycker jag det är rätt sorgligt att det ska behöva vara så svårt att bli tagen på allvar i det här samhället, men på ett annat sätt kan jag nästan förstå att vi blir sedda på det sättet som vi blir, det har blivit en naturlig instinkt för folk att inte lita på oss på grund av vilken position vi satt oss själva i genom att bete oss som vi gör. Det jag tycker är sorgligast idag är nog hur lätt det är att få tag på droger på gatorna, det har blivit välkänt vart man kan få tag på vad, hur och vem man ska snacka med för att hitta det man behöver. Allt har blivit så enkelt och så vanligt så man börjar verkligen fatta hur lågt vi har sjunkit, vi börjar nå botten.

Men varför blir vi sedda på det här sättet? Hur har vi hamnat i den position vi är i? Jo, eftersom att vissa ungdomar ger oss alla dåligt rykte när de beter sig som de gör och tänker som de gör. Alla ungdomar blir dragna över samma kant och det är fel. Det gäller för oss som inte beter oss på detta sätt att sätta ner foten, för det är VI ungdomar som kan förändra! Det är våra vänner, pojkvän, flickvän eller syskon som är ute och skapar våld varje dag, det är vi som kan påverka och förändra. Inte genom att sitta på våra arslen och inte säga eller göra något, utan genom att höja våra röster, visa vad som är rätt och fel och framför allt hjälpa våra nära och kära att gå ut i samhället och försöka göra en förändring istället för att göra saker värre. Vi som ungdomar borde sträva efter respekt! Respekt från våra föräldrar, lärare och andra vuxna som ser ned på oss och tror att vi ska vandalisera allt vi kommer nära. Vi måste få tilliten som vi förtjänar, tilliten som vuxna har bara eftersom att de är vuxna.

Jag tror vissa människor har lättare för att falla för grupptryck än vad andra har och jag tror även att 80 % av ungdomar som är ute och exempelvis misshandlar oskyldiga människor har fallit för någon sorts grupptryck. Känslan att inte vilja vara utanför, att känna sig som en i gruppen är en känsla som slår väldigt starkt för många och en känsla som man inte tror går att undvika. Sedan finns de dessa få individer, dessa få ungdomar som inte faller in i den känslan, som kan säger emot "gatans regler". Med gatans regler menar jag att man exempelvis inte ska snitcha (tjalla) på en kompis, att om en kompis blivit utsatt för något så ska man ha dess rygg och hjälpa till med att "ta hand om" personen som utsatt sin kompis för det. Det finns mer regler än man tror, det finns mycket man måste hålla koll på för att bli accepterad som ungdom i dagens samhälle, det finns mycket man måste följa för att passa in. Jag tror att stor del av ungdomarna idag följer de flesta av dessa regler och på det sättet påverkar och visar andra att det är på det här sättet det ska vara, det är liksom our way or the high way helt enkelt. Men dessa ungdomar som börjar följa dessa regler för att bli accepterade tror jag har glömt en väldigt stor del i det hela, som man tror att varje människa vore smart nog att förstå själv.. Om dessa personer du försöker bli att accepterad hos inte kan acceptera dig som du är, som du alltid har varit men kan acceptera dig efter du förändrat på dig själv, tänker inte som du själv vill, då har de aldrig och kommer aldrig att acceptera DIG. Det är den du försöker vara som de gillar inte den personen du är. Stå istället för vem du är, för dina åsikter och vad du tycker är rätt och fel. Det är fegt att göra något man egentligen inte vill, det är fegt att hänga på vad alla andra tycker och själv inte kunna ha några som helst åsikter. Du är inte din egen person, utan du är någon annans docka som de kan göra vad som helst med, och det borde ingen människa acceptera.

Jag själv är ingen ängel, jag är en 16 årig kurdisk tjej som inte bott i Sverige hela livet och bor i en förort med mycket konflikter som inte går att undvika när man har mycket vänner och man känner folk från lite överallt. Jag har själv många gånger hamnat i en situation då man behövs, min kompis har hamnat i bråk och nu är det dags för hämnd helt enkelt. Tänker inte sitta och säga att jag inte bråkat med folk eftersom att jag själv har gjort saker jag ångrar väldigt mycket, att hoppa på en person eftersom att man tycker den kollar konstigt, att slå sönder en person blodig är saker som jag känner mig igen i väldigt bra och det är inte något som jag är stolt över, utan något jag skäms för. Men man kan tyvärr inte gå tillbaka i tiden och ändra på något, och det kanske är bra på ett sätt, man lär sig utav sina handlingar, och allt jag gått igenom har ju gjort mig till personen jag är idag. Rökning, misshandel och mobbing är alla saker som jag gått igenom, men ändrat syn på med tiden på grund av vad jag gått igenom och gjort. Det gäller för alla att inse med sin egen tid vad de tycker är rätt och fel, det går inte att tvinga på någon något eller tvinga någon tycka något utan det gäller bara att lära sig av sina misstag och försöka göra rätt beslut i framtiden.

Jag vet även hur det känns att bli nedvärderad på grund av vart man kommer ifrån, folk ser på en på ett helt annat sätt på grund av vart man kommer ifrån och det är fel, och jag vet själv att det är jobbigt att acceptera att bli dömd av någon som inte känner en. Men istället för att acceptera försöker jag förändra det! Jag låter inte NÅGON kolla ned på mig på grund av vart jag kommer ifrån, ingen får mig att må dåligt över mig själv eftersom att jag har bevisat för samhället, mina vänner, min familj och alla att jag kommer att bli något, jag tar chanserna jag får och gör något bra med dem jag kastar inte bort dem. Och det är något jag vill se från alla, låt ingen få dig att må dåligt med fördomar, låt ingen döma dig utifrån utan visa dem vad du kan och att du är bättre än vad de någonsin trodde. Du vill bli behandlad rättvist, jag vet. Men ingen kommer behandla dig rättvist om du inte begär rättvisa och ingen kommer ge dig respekt om du inte förtjänar det!

Signed by

Akar "kuurdiie" Kadiri, 9a