Only rich people have time to be sad

Jag såg dig i min framtid.. Jag såg dig i mina tankar, när jag tar studenten, körkortet, examen.. Jag såg dig leka med mina barn, och jag såg oss göra alla roliga saker med varandra som vi brukade göra förut. Hur kommer det nu bli? Aldrig prata med dig igen, ingen att berätta för när jag gör bra saker. Du blev alltid stolt över mig, vem ska nu bli det? Ingen förstår dig som jag gör, för jag är den enda som är likadan. Jag kunde alltid prata med dig om saker, nu kan jag inte det längre. Jag trodde inte det skulle göra såhär ont, jag trodde det skulle vara lätt. Men det är nu jag ser att inget kommer bli sig likt, jag kommer aldrig få se dig igen. Du kommer försvinna och samtidigt kommer en bit av mitt hjärta försvinna med dig.
Just nu kan jag känna tårarna rinna, men jag vet att efter jag skrivit klart detta kommer jag trycka undan tårarna och fortsätta samma vanliga fasad. Jag får inte låta detta bryta ner mig, jag har varken tid eller råd att sjunka ner i min egen depression. Jag önskar dock att jag för första gången fick göra det, fick vara ledsen och gråta tills jag inte kunde gråta mer. Men jag måste hålla huvudet högt för dom jag älskar, dom som behöver mig.


Jag vägrar falla.

..inte än i alla fall.

RSS 2.0