du gör mig glad som du gör mig svag, det första du sa och det sista jag säger.

vet inte hur jag ska uttrycka mig, ska jag skrika, gråta, slåss? eller ska jag dölja allting inom mig och sätta upp en vägg för att se dig försöka bryta ned den gång på gång.. jag gjorde ett misstag när jag gick emot min princip om att inte släppa in någon i mitt hjärta, inte lita på någon..
varför gör jag såhär mot mig själv? varför plågar jag mig själv?
jag blir galen, sinnessjuk, illamående och yr. jag blir arg på dig och mest på mig själv.. jag blir ledsen för hur det slutade men jag är samtidigt glad när jag tänker på alla våra bra minnen. vet inte hur jag ska må längre, känner mig bokstavligen trasig i hela kroppen. vet inte vad jag gör eller tänker, vet ingenting.

vill bara slå dig, skrika hur du förstört mig, spotta på dig..
krama dig, låta dig hålla om mig, kyssa dig..


im torn.. you made me this way, but still i can't let you go.
don't leave me..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0