skjut mig någon

Varför gör jag såhär hela tiden? Tårarna bara rinner och rinner och jag vet inte ens varför. Det finns ingen riktig anledning känns det som men ändå kan jag inte sluta.. Ingen vet, ingen vet vad som händer bakom stängda dörrar och alla dessa falska leenden. Vad ska jag göra? Allt jag väntar på är en ny chans från Gud, håller tillbaka alla känslorna eftersom jag tror Gud snart kommer vända på allting men nu tror jag att jag väntar förgäves. Alla pratar så mycket om lycka och att man är lycklig, men jag tror aldrig jag har kännt RIKTIG lycka!? När jag tänker efter kommer jag bara på att ha känt mig lycklig vid olika tillfällen, men aldrig lycklig för mitt liv. Trodde det var så för alla men börjar inse att det inte är så det ska vara? Jag känner folk som har ett lyckligt liv? Som är lyckliga hela tiden liksom.. Vad måste jag göra för att ha det så? Vill verkligen ha det så.. Jag vill inte gråta mer, jag vill inte känna så mycket olycka och jag vill minst av allt vänta längre på en vändning.. Jag orkar helt enkelt inte. Vad ska jag göra nu?

Love is eternell..

patience my dear patience.