Allt är individuellt, allt man gör och allt man tycker som inte berör någon än en själv är subjektivt. Med stöd av detta kan jag påstå att många av de norm och oskrivna regler som reglerar vår syn och våra beteenden är förkastliga.

Ta det där med Mode, och tänk på alla som inte hittar de kläder som passar dem för att de inte ser ut som ideal kvinnan/mannen.  Det skrivs på så många ställen om kvinnor som inte kan hitta kläder som passar dem, de kan inte ha det som är mode eftersom  det inte finns i "rätt" storlek. Man kan inte längre se ut som man själv behagar, utan numera är det företagsgubbar som bestämmer den rätta storleken på män och kvinnor.  Det är deras smak, deras storlek och deras ideal som gäller. Ser man inte ut som de tycker har man helt plötsligt avvikit från "normen". Det finns få variationer och till slut måste man anpassa sin kropp efter normerna för att kunna ha på sig kläder man tycker om. Man kan inte välja själv vad man vill ha på sig utan att bli påstirrad utan man måste följa normerna.  Alla verkar släppa sina åsikter om vad de själva tycker är snyggt och följer bara det som står i tidningarna och som visas på reklamer.
Och på tal om mode, vem är det som bestämmer modet?  Varje ny årstid ändras det så kallade modet, och då ska alla börja ha på sig samma saker som de själva självklart inte har bestämt utan än en gång är det storskalliga företagsgubbar (och kvinnor) som har kommit på ett nytt mode för en ny period. Det är inte lösa påståenden utan det är verklighet ute på gatan..

Sedan kan man ju prata om "Den heliga familjen" som har varit mångas slogan i årtusanden.  Enligt vissa ska det vara en man och en kvinna och deras barn, och att det är helt fel att gifta sig med någon av samma kön eftersom att "det inte var så gud ville ha det". Till dem säger jag, kärlek grundas ju från känslor, från vad man känner för en annan individ. När man gifter sig med någon eller älskar någon gör man det för att man älskar den andras egenskaper. Man dras till den andras personliga aspekter inte att man är tjej eller kille. Om det är fel att gifta sig med någon av samma kön, är det då inte lika fel att ingå i äktenskap med någon man inte känner? Det är ju då inte olagligt? Jag anser det vara mer fel att gifta sig med någon man inte ens älskar än någon av samma kön. Hur ska man kunna kontrollera vad man känner?

Då kvarstår bara frågan, hur är man egentligen annorlunda? Det är något jag funderat på länge, vilka är annorlunda i samhället och vad krävs från en för att betraktas som normal? Det finns ingen som kan bestämma vilka som är normala och vilka som är annorlunda eftersom att det inte finns en enda människa på denna planet som är lik någon annan, så hur definerar man då normal?

De som inte håller med om mina åsikter kanske skulle tycka att det är majoriteten av människor som är likadana som är "normala". Men hur vet man att de inte bara blivit flest med tiden? Kanske de som betraktas som annorlunda idag var i majoritet för några år sedan? Eller om några år kanske majoriteten förändras, ändras då termen för "normal" samtidigt eller?  Det känns som mänskligheten har havererat väldigt lågt, det är så lätt för folk att dömma andra bara på grund av hur de klär sig eller hur de pratar, även fast det inte har något med hur man är som person att göra.  Man skulle kunna tro att vuxna och även dagens ungdomar skulle ha kommit in i en sådan nivå av kunskap och insikt i livet att  skulle tänka lite djupare innan de börja dömma folk.

Nu tycker jag det får ta och räcka! Alla måste börja sluta kritisera och dömma varandra, försök förstå varandra istället och försök se saker ut fler synvinklar än bara din egen. Alla är annorlunda för en anledning så istället för att kämpa emot det anamma tillfället till att lära sig mer om exempelvis andra kulturer och försök se vad andra människor har för syn på livet.