När jag brukade skriva förut handlade det om min omgivning, egna erfarenheter, andras erfarenheter, samhällets krav och normer... De flesta har förstått att jag har tappat inspirationen, och grejen är att när jag nu försöker hitta den igen, så känns det ganska meningslöst. Jag försöker tänka på saker som jag har märkt i samhället, saker som jag kanske stör mig på eller tycker är bra, för att sedan skriva ned det här. Det var ju det min blogg brukade vara bra för, mina läsare kände igen sig i mina texter pga. att det är saker de själva tycker är bra, eller saker de själva stör sig på. Men nu för tiden när jag tänker på sånt, så orkar jag inte ens ta mig tid och skriva ned det här, vet ni varför? -

För jag BRYR mig inte ens längre. Jag tror jag har kommit till den punkten där jag fullständigt skiter i, jag har verkligen tröttnat. Det är alltid samma skit, antingen är det rasister, fördomsfulla, okänsliga, ytliga, irriterande, idiotiska eller känslolösa människor. Det känns som att folk bör förstå nu att THIS SHIT IS WROOOONG HELLO!? Hur många gånger ska en tjej behöva upprepa sig själv herregud. Så jävla uttjatat så det inte är sant. Ok ok, det är viktigt and all that, men det känns som det inte ska behöva vara så jävla svårt att förstå. Blir bara mer och mer irriterad desto djupare jag kommer i den här texten så jag slutar nu.