Flickan hade en sprallig, kärleksfull, generös och helt annorlunda vän som hon älskade djupt. Hennes vän var allt annat än vad man förväntade sig av henne. Första gången flickan såg henne trodde hon att hennes vän var hennes motsats, och att de aldrig någonsin skulle kunna komma överens. Men när hon lärde känna henne märkte flickan att hon hade haft helt felaktiga förutfattade meningar om sin vän. Det gick att prata om allt med henne, och hon förstod alltid. Hon och flickan hade gått igenom mycket liknande händelser i livet, vilket gjorde att de hade en speciell relation som ingen någonsin skulle kunna förstå. Flickan kände sig väldigt beskyddande gentemot sin vän, hon såg henne som en lillasyster trots att åldersskillnaden bara låg på några månader. Hon var bara så ömtålig och kärleksfull, och flickan såg henne som en porslinsdocka som hon aldrig någonsin kunde se skadas. Flickan var van med att bli sårad, både fysiskt och psykiskt, och hon skulle aldrig vilja se sin vän sårad.


Flickan hade en vän som hon såg som sin storesyster. Flickan hade aldrig haft en vän som brydde sig SÅ mycket om henne. Vad som än hände flickan, verkade skada hennes vän lika mycket som det skadade henne, om inte mer. Som ni kanske förstår hade denna vän ett väldigt stort hjärta, fullt med liv och kärlek att ge. Hon hjälpte flickan med allt hon behövde, för hon visste att flickan älskade henne och skulle gjort exakt detsamma för henne. Deras vänskap gick inte att komma emellan, och även om de inte kunde ses så ofta som de ville så visste de alltid var de hade varandra, och de visste att om tio år kommer de sitta tillsammans i flickans vardagsrum, och deras barn kommer leka med varandra, och de kommer fortfarande vara nära som systrar. Denna vän lät aldrig flickan glömma hur speciell hon var, och hon visade alltid flickan att hon var stolt över henne vad hon än gjorde. Flickan var inte van vid sådant, och faktumet att hon visste att hennes vän var en ärlig person, fick henne att bli världens gladaste inombords.


To be continued...